Nitro

Lärdomar

25 apr 2012 19:32
Helt otroligt egentligen att en så fin person kan finnas. Damn vad jag är kär. Börjar redan känna hur det där stora ordet börjar bubbla upp mot ytan, funderar över när man får säga det. Eller, får och får, jag är ju vuxen det borde jag ju kunna bestämma själv.

Sedan förra ordet har jag bestämt mig att ligga lågt med kontakten med exet. Den går från sms-kontakt till mer passivt råka se på facebook vad hon har för sig. Mest av en slags informell respekt mot min nya fina kärlek.

Fast, häromdagen storstädade jag och även om jag städade bort exet-relaterade prylar för länge sedan så kom jag in i någon konstig känsla av vårt liv tillsammans. Råkade hitta frön som hon köpt för länge sen, helt obetydlig grej egentligen men det och storstädning fick igång en nostalgi. En helt ovälkommen nostalgi. Jag ville inte alls tänka på vår tid längre. Lyckligtvis försvann den där skumma känslan efter ett tag.

Faktum är att jag tänkt mycket på min förra relation, alltså den med exet. Det är så fascinerande så här i efterhand att vi då kämpade för att rädda det vi hade och jag nu i efterhand tycker att det var ju helt självklart en återvändsgränd fylld av varningsklockor och blinkande fyrtorn. Kontentan är den, att det känns så skönt att ha det förhållandet bakom mig. Lärdomarna blev många. Men det känns konstigt att jag stannade i det så länge.

Kontrasten blir extra tydlig nu när min nya kärlek är så otroligt fin och trevlig så exet framstår som en rejält superknepig typ där jag inte kan förstå hur jag kunde stå ut med alla hennes knix så länge.

Nu är en väldigt bra tid att vara i.

Tillbaka till sidans topp