Nitro
Okomplicerad kärlek
17 nov 2011 21:30..verkar vara en invecklad sak. Just nu känns det som att det inte kommer bli något mellan oss, igen. Den senaste tidens dispyter har fått mig att återupptäcka vad jag inte tycker om i vårt förhållande.
Alla vänner jag har pratat med tycker att det låter som att hon överdriver eller är lite speciell eller något liknande. När de sagt det brukar jag sucka och säga mm. Och visst, jag är partisk och de får mest höra min version.
Av de två långa förhållanden som jag haft så har båda fått mig att först känna mig kär och glad och allt sånt, och sedan börjat må dåligt. Det är inte synd om mig, men förhållanden har börjat kännas mer eller mindre urholkade eller nedåtgående.
Hur mycket ska man kämpa i ett förhållande?
Gah!
En vän bad mig att verkligen känna efter inombords vad jag känner. När hon inte är här och jag tänker över vad jag vill och vilka egenskaper på en partner som jag uppskattar så tänker jag bara att jag inte tål de saker hos henne som jag stör mig på. Här är det personlighet, inte struntsaker.
Det är lätt att bli indignerad och tänka, äh jag är värd någon bättre. Men.. Jag har också brister, jag har gjort klantiga saker och trampat i klaveret. Jämför man med Tool Academy är jag en ängel, men i hennes ögon spelar det nog ingen roll. Men två.. Jag har läst att för att lyckas med ett förhållande så måste man se till att tänka positivt och boosta varandra, tänka på varför man tycker om varandra.
Ett knep som jag dock bara hört om är att man skriver ett minnesbrev som att ens partner dött, och tänker på vad man skulle sakna. Det är ju sånt som får mig att tycka om henne.
Men så finns allt det där andra. Hennes hårda kritiska stil som saknar ödmjukhet och förståelse. Jag kan förstå att hon blir sån om hon inte får precis den omtanke hon vill ha eller behöver. Men jag har så svårt för att tycka om någon som kastar hårda ord omkring sig istället för att bara vara vanligt ledsen.
Jag har en naiv tanke om att i ett bra förhållande går saker lite på räls, man mår jäkligt bra med varandra och boostar varandra.
I vårt förhållande tycker vi om varandra men jag väger alltid varje ord jag säger ifall det skulle kunna få henne att känna sig kränkt. Vissa säger att det inte är en bra bas i ett förhållande och jag kan inte säga emot. Jag vet aldrig när hon kan bli upprörd och vända sig emot mig. Jag har otroligt svårt för när folk i min närhet vänder sig emot mig, jag tar sånt hårt och jag har fått svårt att känna mig helt trygg med henne.
Så med det ska vi nu ha semester tillsammans och resa bort. I en liten svacka funderade jag på att avboka min del av resan. Det kändes fel. Men nu tänker jag mest på resan som sådan, och det där att vi ska försöka igen det råkar komma med som en grej på köpet.
Jag som hade så mycket energi på sensommaren. Då hade hon ingen energi. Nu börjar min energi svikta ordentligt och hon verkar ha någon mystisk energi för oss plötsligt.
Semester. Vem behöver semester?