Monchichi

Navet

26 dec 2008 19:02
Med flera år av sällskap varje dag, med ett ständigt pågående socialt center. Att alltid vara tillgänglig och ha människor i kring mig. Jo men så trr jag att det var från och med gymnasiets början till ungefär sommaren 2007. Det är ganska många år och även om antalet år egentligen inte säger så mycket så hände det väldigt mycket under de åren.

Men känner jag mig inte som det ständiga navet längre och även om jag har omvärderat och inte alls har samma behov längre av att vara nav (märker ni hur jag gick från att vara lax till nav ;)) trots min ständiga tillgänglighet, så känns saker och ting ganska ensamt mellan varven. Jag ha valt min ensamhet till stor del. Speciellt nu när livet varit så svårt att ska jag ha middagssällskap hade det bara gått vid vissa tillällen och med specifika människor.

Vissa perioder har varit mer ensamma än andra (och ja,jag kan verkligen uppskatta min ensamhet mellan varven). Uppsatsen var en sådan, man skulle kunna kalla den för det frivilliga uppsatsensamhetshelvetet.

Kanske går det mot tider då det är lite enklare med livet snart igen. Maten och Julen gick under omständigheterna riktigt bra. Jag var lite ängslig i själen mellan varven men det gick helt okej och jag fick respekt och behövde inte betala en summa pengar för den. På det stora hela vann jag även om jag hade svårt att acceptera att min vinst inte bestod i min längtan om hur jag egentligen ville hur det skulle se ut. det viktigaste av allt var att jag inte gjorde våld på mig själv och att jag någonstans såg att jag är älskad från flera håll. det är ett annat sorts nav.