Monchichi
I slutänden har jag bara mig själv
23 okt 2008 21:24Jag lär mig den hårda vägen.
Ett försök i att finna styrka i någon annan i samma situation gick åt helvete.
Som ni minns var det ju opponering i förra veckan, jag och respondenten turades om att opponera på varann. Han hade skrivit en C-uppsats och jag en D-uppsats. Min historia vet ni ju redan. Hans är typ att han haft en handledare som han bara haft via mail och han har gjort som handledaren sagt (precis som jag)
Nu måste vi veta att på den här institutionen bråkar dem sinsemellan och använder oss som bränsle i sina brasor. Min opponents examinator underkänner honom och jag hittar min opponent ledsen och förvirrad dagen efter opponeringen. Jag peppar och talar om för honom vad han bör göra. På kvällen mailar jag honom och erbjuder mig att skriva ett mail till styrelsen för oss bådas vägnar. Han svarar inte och jag antar att det är för att han kämpar på sitt håll eller jobbar med annat. Vi träffas idag på seminariet.
han behöver tydligen inte alls göra om. Han hade mailat alla de stora herrarna och berättat hur besviken han var på dem och de sa i sin tur att hans uppsats inte alls var underkänd och att allt var grönt.
Vem stod på min sida när min examinator fullständigt underkände mig? Vem stod på min sida när jag får skit för det den första handledaren sa åt mig att göra.
Jag är glad för killens skull men jag känner mig så jävla lurad och korkad. Denna mardrömmen verkar inte ta slut. Det räckte inte med en helt klar uppsats och pengarna retroaktivt. Killen berättade att han var orolig för den ovän han hade skaffat sig...jag är orolig för att det finns en bunt på den institutionen som inte tror att jag klarar av det jag företagit mig trots att de tagit in mig. En del säger det till och med rätt ut.
1217 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Monchichi en ros