misan

utan att krångla till det

7 dec 2015 01:37

Läget alltså: jag har inget jobb och inga vänner här. Eftersom jag tydligen saknar driv, så lämnar jag lägenheten ytterst sällan och sover ganska mycket. (Vad hände med att träna, vara kreativ, lära mig spanska, ha fullt upp?) Och just ja, det kan gå ganska många dagar utan att jag pratar med någon också.

Ändå: jag trivs med att vara här; alla människor, alla möjligheter, utbudet av allt, pulsen. Och jag tycker om att titta ut på min lilla gata. (Jag trivs bara inte i det här livet.)

Alltså funderar jag på: om jag är en kass människa som inte tar tag i mitt liv (skärp mig?), om jag räknas som kass på arbetsmarknaden eftersom jag inte får något jobb, om jag borde flytta tillbaka innan jag går sönder helt och hållet (jag har nog aldrig känt mig så här trasig) och vad jag ska göra om jag inte får det här att funka (jag har nog aldrig känt mig så här vilsen) för att flytta tillbaka är ju egentligen ingen lösning – jag flyttade ju därifrån av en anledning.

Jag funderar också på: om jag kommer att leva ensam resten av mitt liv (jag orkar inte hålla på, konstaterar jag efter han som jag inte vet vad jag ska kalla), hur jag ska hantera han som jag inte vet vad jag ska kalla (ja, vi har fortfarande kontakt, för vi jobbar lite ihop - okej, jag har lite jobb, men inget med rutiner och roliga kollegor att prata med om dagarna) och om jag är ungefär världens sämsta barn/barnbarn som just nu utan anledning helst inte vill ha kontakt med någon i min familj och som ärligt talat inte känner något för dem heller (alltså, va?).

Ungefär så.