misan
the dinner
22 okt 2013 19:22Så var det äntligen dags för den där middagen – som visst INTE var en jobbmiddag (jag försäkrade mig om det ett par dagar innan, när jag var på väg att ställa in för att det kändes som om jag var på väg att göra bort mig).
Jag var så himla nervös när jag kom till Stockholm, jag vet inte om jag någonsin har svettats så mycket utan att ha tränat. Men så träffade jag pappa en stund och nervositeten övergick i irritation, det var ju... bra (jag hade förträngt att vår relation är sådan, att <i>jag</i> är sådan med honom).
Han hade bokat bord på Berns och när vi satte oss ner var det som om vi bara fortsatte på den där lunchen för några veckor sedan. Ingen nervositet, inga konstigheter, inte ens stelt för att det ju faktiskt bara var andra gången vi träffades. Jag tänker att det måste betyda något.
Det var en mycket trevlig middag och efter några timmar med dumplings och räkor och ett antal champagneglas avslutade vi kvällen på mitt hotellrum... Jag vet inte om det var det smartaste draget egentligen, speciellt inte eftersom jag inte vet vad det här är eller ens vad jag vill, men det är liksom det draget jag kan...
Ja, och nu vet jag inte riktigt vad som händer. Det är väldigt tyst från hans håll, förutom när jag hör av mig, då är han väldigt angelägen. Det kanske inte är så illa att det handlar om ointresse, utan bara att han behöver lite draghjälp? Jag antar att jag märker det snart.
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros