misan

jag kan inte reglerna för kotte-spelet

14 maj 2012 01:53

Alltså Kotte-grejen; att han är konstig när vi springer på varandra - eller ja, ibland är han normal och ibland är han konstig, det är lite som ett lotteri - jag kan erkänna min del i den. Liksom, jag är avvaktande för att se hur han beter sig och då tycker han att jag är konstig och så blir han konstig och så blir allt bara dumt. Jag fattar om det är så. Så jag tänkte att jag ska skärpa mig och inte vara avvaktande utan bara köra på som vanligt. Men när han inte svarar på ett helt vanligt sms (i onsdags där jag bara skrev typ "hej, hoppas att allt är bra med dig, vi pratar ju inte så ofta nu för tiden, här är allt bra bla bla bla"), så blir jag faktiskt inte alls glad att se honom och har ingen lust att låtsas som det heller. Så jag gav honom en ganska cold treatment igår kväll när vi plötsligt befann oss på samma dansgolv - om han frågar, så var det bara typiskt Kotte-beteende, det borde han ju känna igen. Och efter det - och efter ett par månaders silent treatment från hans sida - vill han tydligen prata med mig igen (Facebook-chatten ikväll)! Jag var precis på väg på bio med Guldfisken och stängde bara ner, så det blev inget prat, men alltså, vad försiggår i Kottens huvud egentligen?

Det var ju hela den här grejen jag var rädd för när vi, så att säga, började en andra omgång för några månader sedan. Det var ju så här det slutade första gången. Han var konstig och jag blev ledsen och vi slutade prata. Jag fattar fortfarande ingenting.

Jag kommer inte ihåg hur det senaste året har sett ut. Vi kanske inte har sprungit på varandra så ofta, helt enkelt? Men sedan sprang vi på varandra på nyårsafton och pratade ganska länge (jag inbillar mig att han tyckte att det var väldigt trevligt, med tanke på ett par sms han skickade efteråt, oskyldiga men ändå överflödiga). Kort därpå sprang vi på varandra igen och då hade han och tjejen just gjort slut och hans pappa hade dött och jag fick för mig att muntra upp honom med ett nallebud, för att det är så jag jobbar liksom. Jag hade ingen baktanke mer än att visa att jag är en bra vän. (Jag vet inte varför det är så viktigt för mig att visa det ibland, för att jag är någon som <b>betyder</b> något då?) Plötsligt pratade vi varje dag, på hans initiativ, och det gick inte att undvika att vi träffades en kväll. Och sedan var tydligen omgång två redan över, för ännu en gång blev Kotten konstig och slutade prata med mig. Det var inte en repris jag ville ha.

Men nu då?

Tillbaka till sidans topp