vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

misan

twentynine going on thirty

22 sep 2010 22:45

Om fyra månader fyller jag 30. Jag tror inte att jag kommer att få någon större 30-årskris, för det känns det som att jag har lite var och varannan dag ju. Det känns som att jag ligger 10 år efter med allt; kärlek, resor, jobb, studier.<br><br>Alla blir sambos runtom mig och här och där ploppar bebisar upp och så är det förlovningar och bröllop, annars är det åtminstone ett <i>gäng</i> långa förhållanden. Och så är det de som har pluggat sig till en examen på annan ort - eller ja, pluggat överhuvudtaget - och har hunnit komma tillbaka till stan och hittat ett riktigt jobb och det är de som har jobbat utomlands i flera år och har kommit hem igen och det är de som har rest utomlands och stannat där och börjat ett nytt liv.

Och så är det jag. Som bor kvar i samma stad, som fortfarande inte har lyckats få till ett förhållande, som inte har kommit någonstans på min tänkta yrkeskarriär, som inte har en massa roliga grejer att berätta om från spännande resor, som är precis samma som när ni senast såg mig, för tio år sedan. Det är därför jag inte gillar att träffa människor från förr, för att jag tänker att det syns på mig direkt att jag inte har kommit någonstans, att det verkligen står i pannan på mig.

Men allvarligt, 30, det är ju vuxet på riktigt (i min värld låter det i alla fall vuxet). Det var flera år sedan jag slutade räknas som ungdom på bussen och försäkringar och abonnemang som vänder sig till ungdomar är jag för gammal för och har varit det ett tag. Det är skitkonstigt, jag känner mig verkligen inte vuxen. (Jag trodde att man kände sig mindre trasig som vuxen till exempel...) Det hjälper ju inte heller att folk i allmänhet inte fattar att jag är 29, utan gärna drar av typ fem år. Är det för att jag beter mig barnsligt eller är det för att jag ser barnslig ut? Lilla Misan liksom.

Så länge jag är tjugonågonting så känns det inte så förskräckligt farligt, men när jag blir 30 finns det inga ursäkter. Jag skulle verkligen behöva att någon stoppade tiden så att jag kommer ifatt. Eller så får det hända väldigt mycket på fyra månader.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


pussel: (24 sep 2010 11:51)
Jag har visserligen sambo, examen och utlandsstudier i bagaget, men jag är typ lika gammal som du och tycker ändå att det känns likadant. Jag är barnslig. Alla behandlar mig som ett barn. Jag är rädd för alla med egna barn, alla som blir vuxna. Jag vet inte ens om jag vill bli vuxen; är inte det litegrann som att ge upp?

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

misan
852 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros

misan har skrivit om

Personligt Högtider Sommar Kärlek Skola och Jobb vänner Husdjur jul Semester familj Resor och Andra länder Kärlek och Vänskap Träning Vänskap skola

misans senaste Ord

» nu flyger jag solo
16 jan 2017 00:48
» 2017
7 jan 2017 02:13
» hejdå 2016
31 dec 2016 16:14
» det var ett tag sedan
6 nov 2016 23:41
» måndagsexemplar
25 jul 2016 21:03
» min version av mindfulness
14 jul 2016 14:58
» nu eller aldrig
2 jul 2016 21:21
» jag drömmer om nätter med dig
24 apr 2016 11:18
» saknad.
17 apr 2016 22:04
» tårar
27 mar 2016 21:55
» det där med morgnar
9 mar 2016 07:05
» första dagen
29 feb 2016 20:47
» stockholm 2.0
28 feb 2016 23:01

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::