vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

misan

nej, riktigt än är det inte slut på höktexter

22 aug 2010 23:39

Jag är inte ledsen över Höken längre. Jag kan tycka att det är lite magstarkt ibland när jag kollar hans Facebook (så varför kan jag inte låta bli det då?), men jag gråter inget - det var i och för sig ett tag sedan det kom några tårar för Hökens skull, men ni fattar vad jag menar.

Vi pratar inte ens speciellt mycket nu för tiden, för vad skulle vi prata om egentligen? Det blir några sms då och då, när jag undrar något om min halvnya mobiltelefon som han har typ likadan, eller när han har kommit på någon bra grej med telefonen som jag också borde veta. Som sagt, samtalen var inte vår bästa grej.

Förra helgen skickade jag ett ganska ynkligt meddelande till honom som han förstås inte svarade på, för att han inte kan hantera känslor och alltså låtsas som ingenting istället. Jag trodde väl inte direkt att han skulle svara, så jag vet egentligen inte varför jag skickade det till honom... Men hade jag skickat det till Stålmannen eller vem som helst, så hade de nog blivit oroliga och det hade blivit ett jäkla liv och det var inget jag ville (aldrig vill).

Det är inte så många som vet om mig och Höken, mina närmaste vänner vet för att jag ältade fram och tillbaka om vad jag skulle göra med honom (min mest uttjatade fras: men han är ju vääärldens snällaste) och hans närmaste vänner vet för att de skjutsade hem oss till samma ställe ett par gånger (för de lär ju inte direkt ha pratat om det - Höken och prata, ni vet, haha), men sedan är det långt ifrån allmänt känt. Därför blir det lite konstigt när folk som inte vet pratar om Höken med mig, eller så att jag hör i alla fall, för där sitter jag och vet mer om honom än de har någon aning om. Det är i och för sig mest roligt, det är värre när det pratas om honom och tjejen, då känns det på något sätt som om jag inte räknas - det gör jag ju inte heller, inte på det sättet, men jag kopplar alltför lätt ihop det med den gamla vanliga känslan av värdelöshet...

Jag saknar inte Höken, men jag tycker att han var himla bra att ha och skulle gärna vilja ha tillbaka honom därför. Närheten, tillhörigheten, bekräftelsen, tryggheten. Det var ganska trevligt att ha någon sådär.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

misan
852 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros

misan har skrivit om

vänner skola Träning Personligt Husdjur Vänskap jul Resor och Andra länder Kärlek och Vänskap Kärlek Högtider familj Livet Semester Sommar

misans senaste Ord

» nu flyger jag solo
16 jan 2017 00:48
» 2017
7 jan 2017 02:13
» hejdå 2016
31 dec 2016 16:14
» det var ett tag sedan
6 nov 2016 23:41
» måndagsexemplar
25 jul 2016 21:03
» min version av mindfulness
14 jul 2016 14:58
» nu eller aldrig
2 jul 2016 21:21
» jag drömmer om nätter med dig
24 apr 2016 11:18
» saknad.
17 apr 2016 22:04
» tårar
27 mar 2016 21:55
» det där med morgnar
9 mar 2016 07:05
» första dagen
29 feb 2016 20:47
» stockholm 2.0
28 feb 2016 23:01

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::