misan
monday, bloody weekday
23 nov 2009 20:47Av en ren tillfällighet fick personalchefen på huvudkontoret veta om mitt lilla breakdown i förra veckan och hon ringde genast upp en kollega som sitter på vårt kontor och bad honom att ta reda på hur jag och Bettan har det egentligen.
Det är lite lustigt att andra runtomkring reagerar på vår arbetssituation när vår egen chef inte gör det, trots att vi har bett om hjälp flera gånger och uttryckligen sagt att vi snart inte orkar längre. Men han är förstås också en del av problemet, hans brist på ledning och engagemang när det gäller vår avdelning.
Jag antar att det var bra att det blev känt att jag inte mår bra, för då måste ju problemet med vår avdelning tas på allvar (eller?), men att det var just jag som hamnade i skottlinjen känns inget vidare. De kanske bara tycker att jag är svag? Jag kanske <i>är</i> svag?
Idag har jag varit ledig, precis som förra måndagen, för att jag har samlat på mig ett gäng komptimmar och inbillar mig att allt blir bättre om jag är lite mindre på jobbet. Men ärligt talat hjälpte inte förra måndagen någonting och idag har jag bara gått omkring och känt mig som en zombie <i>(hey, det där känner vi igen från förr...)</i>.
Imorgon har jag tänkt prata allvar med min chef, så att jag kan få kontakt med vår företagshälsovård. Problemet är att han inte direkt är någon jag vill öppna mig för och prata förtroligt med och jag är rädd att han kan komma med plumpa kommentarer också, men nu kanske är jag är lite väl negativt inställd till honom. Kanske. Men för säkerhets skull tror jag att jag sparar det samtalet till slutet av dagen.
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros