misan
vad ska jag göra nu på eftermiddagarna egentligen
27 maj 2009 21:12Onödigt stressigt med arbetsproverna igår när jag inte kunde skriva ut det sista (ett vanligt Word-dokument!) på jobbet och när jag av ren slump insåg att jag hade stavat fel på en grej och alltså behövde skynda hem efter jobbet för att fixa till det och sedan få utskrivet igen på Intercopy innan de stängde klockan 17. Min chef lät mig smita från jobbet lite tidigare, men när det väl var dags för mig att packa ihop var det bara jag som var inkopplad på telefon och jag kunde ändå inte gå hem tidigare än typ tio minuter.
Så jag hann inte. Med drygt fem minuter till godo innan de stängde och en inte så kompetent Intercopytjej (hallå, hon <i>började</i> ju försöka skriva ut!) räckte tiden tydligen inte till. Hade någon annan hjälpt till hade jag fått mina grejer utskrivna, jag lovar, när jag stod ute på gatan igen - i regnet, I might add - hade klockan inte slagit 17:00 än.
Jag ringde runt till alla möjliga människor som kunde tänkas ha en färgskrivare och borde finnas relativt centralt och fick napp på fjärde samtalet, tror jag att det var. Sharp var för en gångs skull hemma i sin egen lägenhet och inte hos tjejen flera mil bort och han hade en fungerande färgskrivare - tack gud som jag inte tror på.
Givetvis skulle skrivaren - som enligt Sharp aldrig krånglar annars - krångla när jag hade bråttom, så det blev ingen ny och rättstavad grej. Dock ett obligatoriskt Word-dokument. Hade jag haft mer tid på mig hade vi nog kunnat få ut det andra också, men jag var ju tvungen att få iväg arbetsproverna innan posten stängde klockan 18 och då hann vi inte försöka fler gånger. Jag hoppas verkligen att de inte sållar bort mig på grund av det lilla stavfelet, ett missförstånd faktiskt (men tänk om de gör det?).
Tio minuter innan posten stängde lämnade jag in mina arbetsprover, i fel sorts låda tydligen (förstås!), men det var ju enkelt att fixa.
Känslan nu är, konstigt nog, inte lättnad över att vara klar med arbetsproverna, utan snarare någon sorts uppgivenhet. Medan jag fortfarande jobbade på arbetsproverna fanns det hopp, nu kan jag inte göra något mer, nu har jag lämnat in mina arbetsprover med stavfel, fult klistrade papper på pannåer och inte speciellt fyndig logga. Till exempel. Det känns som om det är kört. Fan. Fanfanfan.
Men min värld kommer ändå att rasa samman lite när (jag menar "om", så klart...) jag får ett negativt besked. I want this so bad.
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros