misan
bara tåg
18 maj 2009 21:45Antagningsprovet i lördags kändes bra. Om en månad får jag besked om hur bra det verkligen gick. Jag vet bara inte vad jag hoppas på egentligen - jag menar, om jag inte kommer in på Beckmans alltså (och allvarligt, what are the odds?).
Med ett par timmar över innan tåget gick hem och med lite pappa-saknad faktiskt, så träffade jag pappa på riktigt för första gången på typ ett och ett halvt år (jag räknar inte med våra gemensamma besök hos farmor eller farmors begravning, det var inte direkt kvalitetstid). Men jag vet inte vad jag ska säga till honom längre, jag tror inte att har jag vetat det sedan han och mamma skiljde sig. Det är så konstigt familjebandslöst för mig nu liksom.
Tågresa hem med solen på väg ner och bara grönt utanför tågfönstret, och ett sorts lugn. Jag tycker om att åka tåg, att se världen susa förbi, jag vet inte varför.
Jag kom hem i lagom tid för att duscha och göra mig iordning och gå iväg till Guldfisken - som inte helt ovanligt hade förfest - och vara social där i en halvtimme innan det var dags att gå ut på krogen. Väl ute på krogen stack plötsligt Dionysos huvud upp framför mig - hallå, han skulle ju inte komma tillbaka till stan än på ett par veckor?! Skit. Ett svalt hej (skit) och inget mer (skit). (Inget mer alls...)
Men nu pratar vi på MSN, efter ett par sms igår och <i>hans</i> förslag. Jag förstår mig inte på honom.
Jag önskar att han inte påverkade mig alls. Jag önskar att jag var stark och lagom hård
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros