vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

misan

när jag dör

1 apr 2009 17:42

Jag är inte så förtjust i begravningar. Det är väl ingen som är, men jag menar själva ceremonin. Jag tror att jag blir distraherad av allt religiöst prat, eftersom jag inte tror på det alls. Och att en främmande människa ska stå och läsa halvt innantill om den avlidnes livshistoria, nej, det känns inte bra.

Men jag antar att det är bra med ett avsked. Varför annars kom det så förskräckligt många tårar på farmors begravning igår och inga alls när jag fick själva dödsbeskedet? Det måste ha varit det absoluta avskedet. Man kanske behöver det.

Själv vill jag nog ha någon sorts borgerlig begravning. Jag vet inte hur de går till, men kyrklig begravning är inte att tänka på. Jag skulle gärna vilja att någon jag känner säger några ord, snarare än en främmande (betald) människa. Men vem skulle orka det egentligen?

Jag tänker att de man lämnar kvar får träffas och dela glada minnen. Att de får skratta tillsammans och minnas med värme. <i>"Haha, och kommer ni ihåg när Misan..."</i> Att det inte är så dyster stämning. Sakna mig, men var inte ledsna.

Jag kanske ska ha en begravnings<i>fest</i> helt enkelt.
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Tulo: (1 apr 2009 21:03)
På min begravning (jo det ska vara i kyrkan) ska det vara superbra musik och skålar med godis i bänkraderna. Såklart kommer nog någon gråta en skvätt så vid ingången skall det delas ut näsdukar med lite roliga motiv (ni vet såna som finns i inredningsbutiker, presentaffärer mm) och mkt levande ljus och blommor. Ingen jäkla jord på kistan utan när präsen säger "från jord osv så vill jag att han lägger en blomma för varje grej han säger istället.

Efter begravningen ska dom ha en supergod middag med smaskig tårta och goda kanelbullar och sen är det över. Allra helst vill jag bli spridd i "min" härliga ekhage och bara en liten utplacerad sten där det står "Här vilar och trivs Tulo" inga datum och sånt utan bara det, men min man vill inte det. Han vill ha en grav att gå till (om jag dör först) så jag kan nog leva med det. Bar det blir på våran lilla söta kyrkogård som ligger en km härifrån.

Jag brukar ju sjunga på begravning och ibland har det varit riktigt svårt (som när jag sjöng för sonens kusiners pappa i somras som dog alldeles för tidigt) och ibland känns det extra fint för att det är för någon man tyckt om och dött efter ett långt lyckligt liv (farmor).

Det är nog svårt att sätta sig in i om man orkar eller ej. Döden förvånar en ju ibland och man reagerar inte alltid som man tror..
Detta blev långt, men du märker ju att jag har tänkt på det.. :-)

misan: (4 apr 2009 15:12)
Tulo: din begravning låter ganska trevlig - trots kyrligheten. :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

misan
852 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros

misan har skrivit om

Resor och Andra länder Husdjur Personligt Semester Kärlek och Vänskap Träning Vänskap vänner skola Kärlek jul Jobb Skola och Jobb Högtider Sommar

misans senaste Ord

» nu flyger jag solo
16 jan 2017 00:48
» 2017
7 jan 2017 02:13
» hejdå 2016
31 dec 2016 16:14
» det var ett tag sedan
6 nov 2016 23:41
» måndagsexemplar
25 jul 2016 21:03
» min version av mindfulness
14 jul 2016 14:58
» nu eller aldrig
2 jul 2016 21:21
» jag drömmer om nätter med dig
24 apr 2016 11:18
» saknad.
17 apr 2016 22:04
» tårar
27 mar 2016 21:55
» det där med morgnar
9 mar 2016 07:05
» första dagen
29 feb 2016 20:47
» stockholm 2.0
28 feb 2016 23:01

Dagens namn: Cecilia, Sissela
:: reklam ::