vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

misan

pusselbit

11 nov 2008 22:41

Den där ufo-känslan i söndags när tårarna inte ville sluta rinna och mamma och mormor tittade på mig som om det var något konstigt med mig, är det inte just det som Fru Hjärnskrynklare har menat hela tiden; att jag liksom inte verkar tillåta mig själv att bli ledsen, arg, upprörd, på riktigt. Och har hon inte velat dra ett streck mellan just den punkten och mamma-punkten...

Om jag bara hade fått vara ledsen, om de bara hade tröstat mig, frågat vad som hade hänt, och inte tittat på mig som om det plötsligt hade växt ut ett horn i min panna. Mormor betedde sig som om hon aldrig hade sett någon vara ledsen förut och sneglade flera gånger på mig som för att se om det där hornet fortfarande satt kvar.

Jag vet att mamma inte vill bli som mormor just för att hon tycker att hon kan vara lite kall, och jag vet att hon har jobbat på det och hon var ju inte alls som mormor i söndags, bara lite. Men det skulle faktiskt inte vara så konstigt om det fanns ganska mycket mormor kvar i mamma. Jag menar, tänk arv <i>och</i> miljö. För om jag tänker efter, och jämför med pappa för att få lite perspektiv, är det inte så att mamma har varit mer om att hålla en fasad. Inte mycket, men känslan finns ändå där någonstans.

Jag har alltid trott att det mesta trasiga har berott på min lillebror och min pappa, men ganska mycket verkar ha med mamma att göra...

Sådana här insikter, vad gör man med dem? Hur ska jag kunna ta bort sådant från mig, som har varit jag i snart 28 år? Och hur ska jag kunna låta bli att vilja ställa mamma till svars, hur blir jag av med den anklagande känslan?
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (12 nov 2008 00:23)
jag är där just nu. Själv jobbar jag på att skaffa mig nytt förhållningssätt. Ville bara säga att jag förstår dig så väl. Kram

M: (13 nov 2008 18:41)
Mhh, man kanske inte alls måste ta bort delar av sig själv. Utan bara använda sig av insikten man har nu. Älska och acceptera det lilla barnet man en gång var och tillåta sig att lära om! Det är inte försent att ta in och lära sig nya beteenden. Tänker jag:)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

misan
852 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros

misan har skrivit om

vänner Sommar Kärlek och Vänskap Vänskap Personligt Jobb familj Träning Skola och Jobb Husdjur Resor och Andra länder jul Livet Semester Kärlek

misans senaste Ord

» nu flyger jag solo
16 jan 2017 00:48
» 2017
7 jan 2017 02:13
» hejdå 2016
31 dec 2016 16:14
» det var ett tag sedan
6 nov 2016 23:41
» måndagsexemplar
25 jul 2016 21:03
» min version av mindfulness
14 jul 2016 14:58
» nu eller aldrig
2 jul 2016 21:21
» jag drömmer om nätter med dig
24 apr 2016 11:18
» saknad.
17 apr 2016 22:04
» tårar
27 mar 2016 21:55
» det där med morgnar
9 mar 2016 07:05
» första dagen
29 feb 2016 20:47
» stockholm 2.0
28 feb 2016 23:01

Dagens namn: Gudrun, Rune
:: reklam ::