Mini

Några djupa andetag..

30 aug 2012 22:10
Nu är jag i bättre balans än när jag skrev mitt sista ord. Då var jag bara arg och kände att jag ville ge igen. Trots att det är långt ifrån den person jag är. Nu har jag lugnat mig. Jag ska inte tala om någonting, jag vill inte vara en sån människa.
Han har fått sitt straff. Han får aldrig mer se in i mina ögon, se lyckan i dom som strålar tillbaka mot honom, aldrig mer känna doften av mitt hår, aldrig mer kyssa mina leende läppar eller känna värmen från min andedräkt mot hans kind när han somnar. Han får aldrig mer höra min röst och han får aldrig mer vara den som delar min glädje eller energi. Han får aldrig mer höra mina ord, aldrig mer höra mina hjärtslag eller höra mig viska vad mitt hjärta känner för honom!

Han får fortsätta sitt liv med sin trista fru som han inte delar glädje och skratt med, hon med de två arga fårorna mellan ögonen som gör att hon ser sur ut även när är hon inte är det, som bedrar honom på deras första bröllopsdag, vars hår alltid ser sådär skabbigt och slitet ut och bara luktar.. hår.. Och han får fortsätta dela sitt liv med den kvinna som kunde se honom i ögonen med oskyldig blick och bedyra att hon var ärlig, medan hon hade ett förhållande bakom hans rygg, hon som hellre vänder på sig och somnar än att lyssna på det som han känner behov av att prata om. Grattis hörru, du har fått ditt straff!