vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Mini

Ny dejt och jag sjunker..

22 aug 2012 11:02
I lördags åkte jag på dejt. En kille jag haft kontakt med ett ganska långt tag som velat att vi skulle ses i en hel evighet men som jag aldrig gett chansen pga mina känslor för J. Jag åkte till en större stad och samma sekund som jag såg honom fick jag lite panik, hjälp, vad sysslar jag med. Vill jag detta? På med glada leendet och vi gick runt på festivalen som var i full gång och sen till en jättefin restaurang som kompisen föreslagit.

Han är precis som H var, en toppenkille, så vitt jag kan se. Ser jättebra ut, lång (inga problem att ta på högsta klackarna där inte) och bra jobb, dessutom musiker (vilket ju alltid är lite hett) osv osv osv.

Vi äter middag och har det jättetrevligt, men jag känner inte att åh, här är mannen i mitt liv. När vi pratar sitter jag och funderar på om jag skulle kunna tala om det där som bor allra längst inne i mig för denna mannen och hur jag än försöker kan jag inte se det.. Skulle detta vara någon som jag skulle kunna anförtro mitt allra innersta till?

Timmarna går, oxfilé och en god dessert slank ner, och jag ursäktar mig och går på toaletten. Väl där lyckas jag inte få upp någon av de två dörrarna trots att det lyser vitt och alltså ska vara ledigt. Snart öppnas den ena av den och sen den andra och ut kliver två ursöta killar. Jag skrattar och säger att "hoppsan, trodde det var ledigt.." och så är snacket igång. Vi skojar och slänger käft och plötsligt avbryter sig den ena killen och säger "Men du.. Du är ju helt underbar, hela du strålar ju!" med sånt eftertryck att jag inte kunde låta bli att skratta. Den andra killen sa att "Ja, men har du hört vilken gullig dialekt hon har då, slår vad om att du är ifrån xx" och sen följde typ flera minuter där dom försökte övertala mig att fortsätta kvällen med dom istället för mitt nuvarande sällskap.

Såklart gjorde jag inte det, men nog är det ganska trevligt att ha vilt främmande karlar som säger så mkt gulligt till mig, men varför gör inte det att hålet i hjärttrakten försvinner?
Jag återgick till mitt sällskap och såg flera gånger att toalett-bekantskaperna satt och tittade åt mitt håll och gestikulerade att jag skulle dumpa dejten och ge dom en chans istället. Mkt smickrande men såklart inte ett alternativ.

Efter middagen så gick vi på stan, han tog min hand och vi gick på stadens huvudgata och pratade om allt och ingenting i den varma natten. Inom mig växte tvivlet, kommer jag någonsin bli lycklig igen? Detta är ju inte den handen jag vill ska ha min i sin. Vi kom tillslut till bilen. Jag bestämmer mig för att rätt väg att gå kanske är att helt enkelt tvinga mig själv att gå vidare. Skitsamma om känslorna är med, dom kanske dyker upp.
Så när han började kyssa mig sa lät jag han göra det. Och vi stod vid bilen och hångla en stund. Han var helt till sig och sa allt fint en tjej kan tänkas vilja höra, men inom mig kände jag hur hålet bara växer och blir större och svartare för varje snällt ord och varje kyss. Plopp... Plopp.. Allt bara ramlar ner och jag hör inom mig hur avgrundslöst det är, hur allt försvinner som i kvicksand och bara tydliggör hur hopplöst förlorad jag är. Förlorad i ett gift karlhelvete som valt bort mig, som sa att jag var bäst men som ändå valde nått annat.

Vi står där länge, jag är värd en Oscarsstatyett för prestationen. Eller stening på torget alternativt halshuggning.
Han säger att han är så glad över att äntligen ha fått träffa mig, att jag är underbar. Att mitt hår doftar så gott, att han vill träffa mig så snart som möjligt igen och att han helst inte vill att jag ska åka hem.

Jag åker hem. När jag lämnar stan sätter jag på stereon. Det plingar till i min mobil. "Du är BÄST!" står det. Tårarna börjar trilla. Var har jag hört det förr? Hela jag går sönder igen.

Solen är påväg upp, stor och röd, den ser ut som den brinner. Detta är samma sol som vi satt under på flotten, J och jag. Då värmde den mig, la ett vackert ljus på allt. Nu när jag åker hem visar den istället alla sprickor i glashjärtat jag försökt klistra ihop. Sprickorna reflekterar sig vackert på insidan av taket på min bil, som solkatter, men varje glimt av ljus visar spillrorna som är min själ. Solen går upp medan jag sjunker djupare ner i hålet. Plopp.. Plopp.. När solen går upp.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Althea: (22 aug 2012 11:30)
Men snälla älskade du, du är inte beredd än att dejta andra. Man kan inte fylla ett hål med andra. Det måste först lagas och läka innan. Lura inte den här killen som uppenbart gillar dig till att du också gilla honom. Ta hand om dig själv <3

Tintomara: (22 aug 2012 12:30)
Och det måste inte säga "klick" direkt. Det gjorde det inte egentligen med någon karl jag har varit tillsammans länge med. De har fått jobba hårt för att jag sak falla! men se så bra det blev, ett långt äktenskap som var lyckligt utom de tre sista åren och nu ett snart 20-årigt särboskap. Ibland får jag en känsla av att många unga förväntar sig att det ska vara som på film. Men så går det som det går också. Det är väldigt viktigt att lära känna varann väl. Fjällvandring är mitt tips. Där ser man vad nån går för. Fast när jag fjällvandrade med älsklingen var vi redan ett par.

Tintomara: (22 aug 2012 12:33)
Förresten kom jag att tänka på första gången jag var ute och "roade mig" efter skilsmässan. Fy, så jobbigt det var. Där dansade jag och kom plötsligt att tänka på att exet inte hade en aning om var jag var eller vad jag gjorde och inte brydde sig heller. Höll på att bryta ihop. Det blir bättre!

HäxanSurtant: (22 aug 2012 18:00)
<3

Kit: (22 aug 2012 23:34)
Det tog mig tre år att komma över den man jag trodde var min livs kärlek tillräckligt för att ens kunna tro på förhållanden igen på ett rent teoretiskt plan. Tre år! Du kan inte ha haft ens tre dagar då du känt dig okej, inte som du skrivit att du mått. Det finns ingen människa med hjärta i världen som i din situation skulle kunna hitta Mr. Right. Det måste ge dig själv tid, du måste vara snäll mot dig själv, för du förtjänar allt det som den där skitstöveln aldrig gav dig på riktigt. Och det är inte andra killar som kommer få dig hel igen. Det är bara tiden som kan läka dig.

Minna: (23 aug 2012 09:27)
Jag håller med Kit. Och du, det är nyttigt och viktigt att vara själv ibland. Att landa i sig själv. Finns ingen som helst anledning att skynda vidare till någon annan. Speciellt om det inte ens känns bra för stunden.

simone: (23 aug 2012 09:49)
<3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Mini
261 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Mini en ros

Minis senaste Ord

» Mini 2.0
21 sep 2017 22:11
» Livet en dag i taget..
19 jul 2017 11:19
» Våga tro.
29 dec 2016 17:48
» Jag erkänner.
16 sep 2016 18:51
» Lite orolig blir jag.
17 maj 2016 15:08
» Precis som jag trodde..
13 apr 2016 19:17
» Julen är här.
21 dec 2015 08:26
» Jag ser ljuset.
18 nov 2015 11:24
» Kontrollbehov..
12 sep 2015 10:07
» Tiden, var tar den vägen?
7 sep 2015 09:24
» Jag är skadat gods..
31 aug 2015 20:02
» Mitt hjärta..
25 jul 2015 12:01
» Svek.
15 jun 2015 09:10
» Sommaren 2015.
25 maj 2015 01:30
» Faller sönder.
22 apr 2015 13:10

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::