vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Mini

Timmar blir till dagar.

27 jun 2012 22:47
Dagarna går, vi har inte pratat sedan i lördags. Konstigt nog känns det ganska ok just nu. Mitt hjärta har nog fått lite väl mkt stryk sista tiden, med alla stunder av obeskrivlig lycka och de med tårar och sorg över hur allt är. En känslomässig torktumlare, insvept i varm lycklig luft ena stunden och sen plötsligt byter den håll och då blir man vimmelkantig och börjar må illa. Jag har dragit ur sladden nu och den har stannat.

Han har bestämt att lägga alla lögner på bordet för frun, vad som händer då vet väl ingen riktigt. Men jag tror inte hon lämnar honom. Jag tror tyvärr inte hon stannar utav kärlek, men jag tror att hon stannar. Och då tror jag risken är att det bara är en tidsfråga innan historien upprepar sig, men det är deras problem. Jag undrar, om ett förhållande väl kommit till en gräns där man ljuger, bedrar och bråkar.. Kan man backa bandet då? På riktigt?

Jag har försökt i andra förhållanden, men det har varit högst tillfälliga förändringar. Man kämpar på och för nån vecka eller två så är allt mkt bättre. Innan man ramlar in i gamla mönster och allt skit som fanns där är tillbaka. Men bara för att jag aldrig lyckats, betyder det ju inte att dom inte lyckas. Dom kanske är undantaget som bekräftar regeln, de som kan ljuga och bedra varandra och sen komma fram till att dom ändå ska fortsätta tillsammans och kanske blir dom lyckliga. Men för mig spelar det ingen roll. Jag vill att han ska bli lycklig, jag tror att han hade haft betydligt mkt större chans med mig.

Just nujag väljer att döva mig lite. Inte tänka, försöka att inte känna. Jag kan inte göra ett skit åt allt som händer nu, han har valt och han valde inte mig. Enkelt. Och jag får helt enkelt lägga vår kärlekshistoria till historien om mitt liv. Det gör lite ont att skriva det. Just därför måste jag skriva det igen. Jag lägger det till historien om mitt liv. Något som är passerat och över. Svårt att förstå.

Ändå känner jag att för min del fanns det inte heller nått alternativ längre. Jag kunde inte träffa honom mer, jag kunde inte hantera känslorna att först vara så nära honom och sen veta att han åker hem till sin fru. I början gjorde det mig inget, men nu på slutet blev det bara för svårt. Jag vill inte höra huruvida dom "når varandra" i samtal dom för, eller att dom bråkar och lägger på luren och gapar och skriker. Jag vill inte veta. Mitt hjärta vill inte veta.

Jag känner att jag är redo för lycka. Riktig lycka som stannar. Den som växer och blir djupare för varje dag. Den som inte nöjer sig med att gå bredvid utan den som går i en. Jag vill hitta det leendet som gör att det kittlar i magen, det som gör att allt i livet går lite lättare, till och med det som är tråkigt och jobbigt. Jag är redo för en varm famn som finns där varje morgon när jag slår upp mina ögon och tar in världen på nytt och den som är det sista jag ser när jag stänger dom för kvällen. Jag ska hitta den som älskar mig för absolut ingen anledning alls, och då ska jag göra allt för att ge den mannen nya anledningar att älska mig varje dag. Men det viktigaste av allt ska vara att han ska vilja ha mig. Hela mig. Hela mig jämt! Åt den mannen ska jag plocka ner stjärnorna, och han ska bli överlycklig och ta emot dom. Vi ska dela kärleken.

Men jag vet att när jag ser polstjärnan på himlen så ska jag tänka på han som jag ville ge allt detta till, men som inte ville ha det. Och jag ska tänka snälla varma tankar, och önska honom allt gott. When you wish upon a star, sjöng Benjamin Syrsa. Jag ska önska honom allt gott, trots att mitt hjärta kommer att göra ont över allt det jag ville som inte blev. Men dagarna går och ont gör mindre ont efter ett tag. Så mkt vet jag. Sakta men säkert gör ont mindre ont.




Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Mini
270 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Mini en ros

Minis senaste Ord

» Var är min gräns?
14 maj 2019 20:02
» En doft och jag är tillbaka.
30 dec 2018 19:47
» Hur gör man?
11 okt 2018 17:29
» Althea, var blev du av?
19 apr 2018 21:19
» Ingenting varar förevigt.
10 mar 2018 00:22
» Han lockar och pockar..
30 jan 2018 18:29
» Mini 2.0
21 sep 2017 22:11
» Livet en dag i taget..
19 jul 2017 11:19
» Våga tro.
29 dec 2016 17:48
» Jag erkänner.
16 sep 2016 18:51
» Lite orolig blir jag.
17 maj 2016 15:08
» Precis som jag trodde..
13 apr 2016 19:17

Dagens namn: Emil, Emilia
:: reklam ::