Mini

Han ringer inte.

10 maj 2012 12:08
Han är på jobbet idag. Sa han. Hur jag mår verkar inte spela honom någon roll, hade det gjort det hade han förmodligen ringt. Frågat. Undrat. Velat rätta till. Det som inte går att rätta till. Men han hade försökt. Jag vill ringa, men jag ska inte ringa. Väl? Vill ringa, fråga, undra, höra varför inte jag var värd mer. Varför jag tydligen nu inte ens är värd hans omtanke. Men jag ska inte ringa. Om någon ska ringa, borde det vara han som ringer mig. Hör av sig till mig. Frågar. Undrar. Visar omtanke. Tydligen inte.

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

Princess: (10 maj 2012 13:07)
Var glad att han inte hör av sig. När han gör det får du bara mer hopp och det gör ännu ondare. Han kommer säkert höra av sig, du blir knäckt, igen, och så håller det på. Du säger ju att det är ett förhållande du aldrig kommer att få. Du är arg och sårad. Ta detta som en chans att komma vidare. Du kan! Du klarar det! Det blir ju ändå inte ni, och det är dina egna ord, inte bara nåt elakt som vi andra säger. Kom igen-du vet att det bästa är att han inte hör av sig. Ever igen.

Aurora: (10 maj 2012 18:26)
Det är klart att det gör ont och att du undrar varför. Tyvärr finns det inget han kan säga som kommer att få dig att sluta undra. Jag förstår att det enda du vill är att höra hans röst och att det hela på något vis bara är en ond dröm. Men så fungerar inte livet och det är som Princess säger egentligen bättre att han inte hör av sig. Kram

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: