vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Mini

Det är över, på riktigt!

24 apr 2012 21:09
Förlamande sorg. Kan nog inte ens sätta ord på vad jag känner, men jag ska försöka. Jag skrev ett mail igår. Skrev att jag måste glömma honom, få detta att gå över. Tårarna rann när jag skrev, och senare läste jag det för honom när han var på jobbet. Skickade det sen ändå, så han kunde läsa själv. På våran lilla mailadress.

Idag kom han hit. Känslan av att se honom kliva in i mitt sovrum, var underbar. Inget mindre än underbar. Han var här, och jag fick känna honom nära mig igen. "What goes up, must come down" heter det ju. Ja, nu är jag inte så uppåt direkt. Vi älskade, åt frukost, pratade, det blev en lite konstig stämning.. Vi båda kände det. På ett sätt ville jag att han skulle åka. Har aldrig känt så förut.

Kände mig helt omtöcknad. Som om det låg ett helt lager av cement över mitt hjärta och det blev fasthållet som en liten ängslig fågel i en jättes hand. Vi pratade om hans framtid. Som om jag har nått med den att göra. Det känns helt overkligt att han ska klamra sig fast och försöka rädda nått som verkar så kört i botten. Han säger att han måste försöka. Att han måste känna i sitt hjärta att han verkligen försökt. Jag frågar vad han gör här då. Minns inte hans svar.

Han tar en dusch och vi går ner. Den lite hårda, okänsliga stämningen blir mer mjuk. Vi tittar på varandra, gråter, ler, kysser varandra och gråter lite till. Det känns som detta verkligen är slutet. Är det bra? Är det rätt? Kommer han bli lycklig med henne? Kommer han höra av sig till mig om det går åt skogen? Kommer jag hitta lyckan med någon annan? Kommer han tänka på mig? Jag har tusen frågor men jag håller dom inne. Tror vi har sagt allt.

Han måste försöka och jag får bara vackert acceptera det. Men i mitt hjärta så känns det så fel att ha så starka känslor som bara ska dödas. Känslor som ska begravas under ett täcke som inte luktar av oss, som det täcket jag sovit under sedan vi kom hem ifrån resan. När han åkte drog jag av påslakanet och slängde det i tvätten. Jag måste andas ny luft utan honom.

Min största rädsla är att han kommer finna sig i ett liv som inte är lyckligt. Som är halvdant och kärlekslöst. Jag skulle bli så ledsen då. Han är en av de mest levande män jag träffat, och ett sånt öde verkar för mig värre än döden.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Althea: (24 apr 2012 21:50)
Ja. Jag känner igen mig. Det gör ont när man älskar så mycket men det räcker inte till. :-(

Mini: (24 apr 2012 22:27)
Mm.. Förstår inte att han inte ska vara min.. :´(

lejonhjärta: (25 apr 2012 14:12)
Kram!

Mini: (26 apr 2012 00:12)
lejonhjärta: <3

mika: (26 apr 2012 14:56)
Jag tror du gör helt rätt men jag förstår att det är ruskigt svårt. I längden är det här snällast mot alla. Kanske framför allt mot dig själv. (Väljer han leva ett halvdant liv är det hans val. Han är en vuxen människa.)

mika: (26 apr 2012 14:57)
Glömde skicka med en kram. Du är väldigt värd en just nu. Du kan få ett <3 också. HEJA!

Mini: (26 apr 2012 21:28)
mika: Tack! Detta är något av det svåraste jag har varit tvungen att göra. Behöver alla kramar som går att få! <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Mini
261 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Mini en ros

Minis senaste Ord

» Mini 2.0
21 sep 2017 22:11
» Livet en dag i taget..
19 jul 2017 11:19
» Våga tro.
29 dec 2016 17:48
» Jag erkänner.
16 sep 2016 18:51
» Lite orolig blir jag.
17 maj 2016 15:08
» Precis som jag trodde..
13 apr 2016 19:17
» Julen är här.
21 dec 2015 08:26
» Jag ser ljuset.
18 nov 2015 11:24
» Kontrollbehov..
12 sep 2015 10:07
» Tiden, var tar den vägen?
7 sep 2015 09:24
» Jag är skadat gods..
31 aug 2015 20:02
» Mitt hjärta..
25 jul 2015 12:01
» Svek.
15 jun 2015 09:10
» Sommaren 2015.
25 maj 2015 01:30
» Faller sönder.
22 apr 2015 13:10

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::