Mini
T.K.O
25 jun 2011 04:24Tecnical knockout. Dags att se sanningen i vitögat och låta den få gro fast i mitt hjärta och ta till mig verkligheten. Skadan är skedd och det känns oreparerbart på nått sätt. Jag känner mig dum. Dum för att jag har trott att jag var/är lika viktig för honom som han är för mig. Dum för att jag trodde att vi hade en vänskap som var oförstörbar. Så löjligt av mig. Jag borde ha lärt mig vid detta laget att allt kan rämna. Allt kan gå sönder och falla isär, vittra likt kalksten som är utsatt för väder och vind. Jag har försökt på alla sätt att hålla liv i vänskapen. Men hur gör man det när den andra inte vill. Vi skulle aldrig ha gjort mer. Vi skulle aldrig gått över vänskapens gräns. Jag ångrar mig bittert. Ångrar att jag inte lät min hjärna bestämma utan lät mitt hjärta skena likt en skrämd häst.Utan tanke. Känslorna sa att det var mysigt och på nått sätt känns han som hemma för mig. Vi känner varandra. Vi hade roligt ihop. Nu har vi inte roligt längre. Han kan inte bli av med mig fort nog.. Vi brukade skratta åt samma saker. Nu fungerar jag som en 071 linje och knappt det. Jag duger sent på kvällen. Inte ens ett sms med en glad midsommarhälsning skickade han. Men han slipper. Jag ska lämna detta bakom mig. Jag måste det. Jag blir bara mer och mer sårad på detta viset.