Mini
Hej bikten!
31 jan 2010 13:28Har under en tid funderat på att byta religion för att få möjlighet att bikta mig någonstans och plötsligt fanns det en liten plats ledig här! :)
Så för tillfället fortsätter jag med den religion jag är fått genom födseln och använder detta som min bikt. Hoppas det är ok!? Frågan är väl vad jag ska börja bekänna först. Kanske det faktum att jag har börjat få känslor för en annan man som inte är min man. Vi kan kalla honom S. Vi lärde känna varandra för ett antal år sedan och det var en liten förälskelse då som aldrig riktigt kom på banan. Efter detta har jag hunnit gifta mig med en man som jag delar mkt med. Men som i alla förhållanden så har den nya innerliga känslan förbytts mot vardag. En vardag som säkert för många skulle beskrivas som idealisk. Men vissa saker känns så långt bort. Den där känslan av att han uppskattar mig, älskar mig, vill vara med mig!
Han pussar på mig ibland, säger iofs ofta att han älskar mig men älskar sällan med mig. När vi väl gör det så är det snabbisar som iofs är tillfredsställande men inte direkt nått som man skulle fylla kärleksromaner med. Vet inte vad problemet är egentligen, kanske är det bara att det inte blir av. Och plötsligt dyker S upp som gubben i lådan. Vi har hört av varandra mer och mer och han har flyttat till en närliggande stad och jag har varit och hälsat på honom. Det blev lite hångel men vi båda är ju medvetna om situationen och tog det inte längre än så. Och det är ju självklart fel! Det bästa vore ju att inte låta det dö ut igen, och koncentrera sig på det förhållande jag redan har. Men just nu känner jag mig mer levande än jag gjort på länge! Min man vill aldrig att problem ska pratas om. Det man kan sopa under mattan ska vara under mattan verkar vara hans filosofi. Det gör att det är så svårt att få honom att förstå hur jag känner för minsta lilla önskan om förändring tas som ett stort påhopp på honom som person. Även fast vi båda ju har saker att förbättra om detta ska överleva!
«« | [bläddra] | »» |