vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

mando

Styrka

30 okt 2011 15:54
Nu har vi bestämt oss, pratat ihop oss om strategier och verkligen bestämt oss, för att vi ska flaskmata nästa barn.
Och först nu kommer det riktiga pirret, det riktiga bebislängtet. Först nu kan jag slappna av.

Redan innan jag blev gravid tänkte vi att vi nog skulle flaskmata, vi har läst på och varit överens hela tiden, och det var liksom förutsättningen för att jag överhuvudtaget skulle våga få barn igen.

Men sedan kom det där efterlängtade plusset, och hur säker man än tror att man är på sin sak så kan man plötsligt tveka när man ställs inför faktum. Jag kanske ändå borde försöka? Det kan ju bli helt annorlunda andra gången! Det är lätt att påverkas av andras åsikter och uttalanden fast man inte vill. Den här normen som säger att man ska amma är så stark, så djupt rotad. En massa minnen och känslor dök upp, känslor av vanmakt, ångest, skuldkänslor. Och jag kunde inte känna mig glad, mest bara orolig de första veckorna. Började tvivla på mig själv, på om det var en så bra idé att skaffa ett barn till? Klarar jag det här?

Sedan insåg jag vad det handlade om. Och så pratade vi mer om det, och mannen var lite förvånad först för han trodde vi redan bestämt oss, och det hade vi ju egentligen...
Men vår barnmorska sa när jag berättade att jag inte vill amma: "det behöver du inte bestämma nu, du kan fundera ända till förlossningen och då kan du prova lite om du vill, och känns det inte bra så kan ni flaskmata istället".
Och jag tänkte på det hon sagt i några veckor, och velade, tänkte att jag borde och mådde inte bra.
Förstod till slut att jag visst måste bestämma mig nu, bestämma mig för att det är okej att välja flaskmatning, att det är okej att "inte ens" försöka amma. Att vi får bestämma själva och att vi ska gå efter det som känns rätt för oss. Att det är vi som vet vad som är bäst för vår familj.
Det finns en styrka i det här beslutet. En styrka som får mig att slappna av och se framåt.
Nu längtar jag!

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


barajag: (30 okt 2011 18:44)
Om det är vad du behöver bestämma dig för så är det rätt för dig! Jag hade ett helvete med amningen med första. Fick det aldrig att funka. Försökte i tre månader - i slutet pumpade jag mest och varvade med ersättning innan jag helt gav upp och gick över till ersättning. Med andra hade jag alla knep och det jag läst på från första och ville verkligen envist försöka. Tog flera månader innan det kändes helt ok att amma men sen ammade jag, ingen ersättning eller pumpning och sista slurken när han var 11 månader. Att det skulle gå så olika trodde jag aldrig. Inget skrivet för att få dig att ångra dig! Jag tycket bara hela amningshistorien var vedervärdig med första barnet så jag förstår din ångest över det hela.

mando: (30 okt 2011 19:20)
"barajag": Problemet för mig var att amningshelvetet totalt förstörde den första tiden med mitt barn. Anknytningen fungerade inte alls eftersom jag blev deprimerad, fick ångestattacker och bara kunde se bebisen som min plågoande. Jag var rädd för att vara ensam med honom. Och sen när den helvetiska smärtan var borta, efter två månader, så fortsatte jag amma "problemfritt" (dvs fysiskt sett) i fem månader till, trots att det INTE kändes okej då heller egentligen. Du säger att för dig tog det tre månader innan det kändes okej, för mig kändes det aldrig okej. Jag hatade att amma, satt bara och vantrivdes och längtade efter att sluta. Trots det gjorde jag alltså våld på mig själv och gjorde det ändå, pga att jag gått på myten om att amning alltid är bäst för barnet. Jag har aldrig känt en sån stark befrielsekänsla som den dagen jag slutade amma. Samtidigt fanns traumat kvar, och finns kvar än idag. Jag lovade mig själv, den dagen jag slutade, att jag aldrig någonsin skulle amma igen. Och ändå sitter man där, ett och ett halvt år senare, gravid och olycklig för att man känner att man BORDE... Den här amningshetsen är för jävlig!!!
Det enda jag borde är att lyssna på mig själv. Och när jag nu äntligen vågar göra det, så hör jag en enda stark tydlig röst säga: aldrig mer.
Idag är jag övertygad om att det viktigaste för barnet är att ha någon vuxen som kan ta hand om det och ge det trygghet, närhet och kärlek - inte vilken förpackning maten kommer från - så VARFÖR i hela världen skulle jag försöka amma igen?!

Tintomara: (31 okt 2011 00:48)
Det är i alla fall lättare att hjälpas åt med barnet om inte den ena ammar!


mando: (31 okt 2011 08:06)
Tinto: Ja, precis, det finns ju stora fördelar med att flaskmata också! Och nu fokuserar vi på dem, och ser fram emot att det här kan bli jättebra. :-)

tigern: (31 okt 2011 08:30)
FanJenny som skrev här förut har egen blogg nu, och hon fick barn i våras. De hade bestämt sig för att flaskmata men stötte på problem på förlossningen, trots att deras uttryckta önskan så propsade personalen på att hon skulle amma. adress om du vill läsa: http://lepoop.wordpress.com/

Jag har inte alls koll på amningshysterin, bara läst om Jennys upplevelser. Att ni håller ihop kommer säkert hjälpa er, för starka behöver ni va! Heja er!

Susanne: (31 okt 2011 18:58)
Men jag fattar inte, har vi inte kommit längre i det här samhället där valfrihet är ledstjärna och yada yada än att gravida kvinnor eller nyblivna mammor ska behöva utstå nästintill åsiktsförföljelse för att de väljer bort amning? Fortfarande? Klart ni ska göra som ni bestämt er för, det är ert beslut och ingen annans. Du får hålla bb-personalen kort om du orkar, annars får väl barnets far köra tig i dem!

mando: (31 okt 2011 19:15)
Tigern: tack så mycket för tipset! Kul att se vad hon gör nuförtiden, och alltid intressant att läsa om andras upplevelser av att gå emot amningsnormen.

Susanne: nej, tyvärr har vi inte kommit längre och det är banne mig skamligt! Det finns hur många vittnesmål som helst av mammor som varit med om de hemskaste upplevelser pga amningshetsen. Det är verkligen inte lätt att stå emot det massiva trycket. Men vi ska inte ge oss, jag lovar, den här gången ska jag kriga om det behövs, anmäla alla eventuella övertramp och kräva min rätt. Nu jävlar ska de få ;-)

mando: (31 okt 2011 19:20)
Det finns t.ex en massa kvinnor som berättar om hur de blir nekade piller för att stoppa mjölkproduktionen på BB, hur de blir utskällda av barnmorskor som hävdar att de skadar barnet om de ger det ersättning, osv.
Det här har nog länge varit ett ganska dolt problem, svårt och skambelagt att prata om, och väldigt privat förstås. På tiden att vi riktar ljuset mot det så att trollen spricker!

sabina: (14 nov 2011 18:10)
Ett litet boktips: www.attflaskmata.se - kom ut för ett par månader sedan.

mando: (14 nov 2011 22:19)
sabina: Tack! Har redan läst den, jag känner författaren litegrann så jag har följt arbetet med boken. Jättebra att den finns nu :-) Rekommenderas till andra!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

mando
515 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge mando en ros

mando har skrivit om

Jobb Gravid bröllop känslor Kärlek Bakning Barn

mandos senaste Ord

» Mer om hårtvätt
30 apr 2013 22:39
» Pip
17 apr 2013 23:49
» Nån som provat NoPoo?
21 mar 2013 14:29
» I will if you will!
9 mar 2013 23:00
» Delar vidare det här
6 mar 2013 14:24
» Siena
23 feb 2013 23:13
» Mål-lös
24 jan 2013 17:05
» Fortfarande deppig mamma
5 jan 2013 08:50
» Säger som Anne
21 dec 2012 04:35
» Glad bebis men deppig mamma
1 dec 2012 01:03
» Tittar på foton
19 nov 2012 21:07
» Sparkade ut Jehovas
23 okt 2012 00:09

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::