vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

mando

Alltså, det här med genus och barnuppfostran

31 jan 2011 20:20
Man önskar ju att det vore lite mer såhär runt omkring en:

”Gender has no absolutes, and life is all just elaborate drag. We create ourselves from nothing, and we all return to nothing in the end. Why not be whoever we want to be until then?”
(Margaret Cho)

Men så drabbar en den bistra verkligheten. Den där Knoen pekar och undrar och man hör sig själv säga "flicka" om alla med klänning och långt hår, och "pojke" om alla med Spindelmannenmössa. Och Knoen har en docka han älskar, en med blommig klänning, och man hör sig själv säga "hon" om dockan. Och lastbilschauffören, som har slips och tuff hjälm, blir automatiskt en "han" om man inte tänker sig för.
Och i Knoens verklighet finns det bara par som består av en kvinna och en man. Alla barn han känner har en mamma och en pappa.

Tur iallafall att han har en pappa som bakar bullar, pussas och sjunger sånger med honom.

Jag förväntade mig att detta skulle vara skitasmegasvårt.
Det är ännu svårare.
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


lejonhjärta: (31 jan 2011 20:49)
"Why not be whoever we want to be until then?" Världens bästa sanning.

Jag kan bara inbilla mig hur svårt det är men jag är övertygad om att ni gör ett jättebra jobb; jag tänker att det inte enbart handlar om att han:a och hon:a saker utan att knoen växer upp i ett medvetet hem. Bättre verktyg går inte att få!

astrud: (31 jan 2011 21:01)
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8483610.ab#abArticleComments

steinway: (31 jan 2011 21:41)
Jag tror också att det handlar med om medvetenhet snarare än att vara rädd för att könsbeteckna saker och människor. Faktum är ju ändå att pojken med en spidermanmössa faktiskt är en pojke och flickan med långt hår faktiskt är en flicka. Det går ju inte å ända på. Men det kommer ju en dag när Knoen får träffa en flicka med spidermanmössa och en pojke med långt hår, och då blir medveten om att det kan vara tvärtom. Även om det tvärtomda inte betyder att man löst genusproblemen förstås. Men du förstår hur jag menar tror jag :)

m: (31 jan 2011 21:43)
Åh, jag älskar alla som fattar att det är svårt! <3

m: (31 jan 2011 21:44)
(Och som bekymrar sig för att det är det.)

mando: (31 jan 2011 23:24)
Tack för kommentarerna! Hoppas ni har rätt i att medvetenheten hjälper en del, även om det inte går att vaccinera barn mot kulturens påverkan...

Steinway: jag menade inte att man skulle låta bli att kalla flickor för flickor, jag menar mer att man inte ska utgå ifrån att alla attribut alltid "stämmer", om du förstår vad jag menar..? T.ex har vi en barnbok där det finns en bild på ett barn med typiska sjörövarkläder, och det är så lätt att säga "han" fast om man tittar efter kan man faktiskt inte vara säker på om barnet är en han eller hon. Såna grejer menar jag. Eller som när vi var på lekplatsen i höstas och Knoen hade röd mössa och väldigt många tog för givet att han var tjej, de gick efter mössfärgen eftersom alla andra småkillar hade blåa eller svarta mössor...

Jag tyckte det var väldigt intressant när vi var på en stor fest nyligen och Knoen hade en blå skjorta på sig och vi fick en massa kommentarer om att han var så fin, "han ser ut som en riktig kille!", sa flera, menat som något väldigt positivt... Då undrar jag: 1) varför är det så väldigt uppmuntransvärt? 2) vad hade hänt om han hade haft rosa skjorta istället, eller en tröja med rosa hjärtan?
Faktum var att vi tänkte köpa en rosa skjorta men de var slut i hans storlek så då blev det en blå... Damn, det hade varit så intressant!!! Alla de mer konservativa delarna av släkten där... De hade behövt ruskas om lite.

Men det här är ju mycket större än kläder och utseende, förstås.
Att dagis vi varit och kollat på har rosa väggar i dockrummet, är också en mindre del i det hela. Fast allt sammantaget blir så mycket...

mando: (31 jan 2011 23:43)
Knoen har börjat upptäcka att det finns en uppdelning mellan "två sorters" människor, tror jag. Han kallar kvinnor för mamma och män för pappa (när han ser människor på bild i t.ex en tidning, inte i verkligheten). Aj, det gör genast lite ont någonstans i mig, och jag funderar på varför...
Biologiskt kön - genus; den obrutna linjen däremellan, det stör mig som fan. Att lära honom det, även om det sker mestadels passivt och motvilligt.

Vi skulle kunna säga hen istället för han och hon, vi skulle kunna göra en massa saker... Kanske borde?! Men det är ofta vanan och den extra ansträngningen som får styra våra val, vårt språk och antagligen vårt kroppsspråk, tonfall, vad man uppmärksammar, vad man framställer för skiljelinjer, etc...

Han HAR en mamma och en pappa, det är faktum. Han har en mamma som älskar att sy, har långt hår och ofta har klänning eller kjol. Han har en pappa med kort hår, som sköter datorn, borrmaskinen och däckbytena och alltid går i byxor. Det är så mycket när man börjar tänka på det...
Men han har också en mamma och en pappa som TÄNKER ganska fritt och FÖRSÖKER se bortom sina egna inlärda roller...
Hur långt kommer nästa generation att komma?!

Tintomara: (1 feb 2011 00:49)
Jag har sett flera på nätet som verkar bekymrade över detta. Faktum är att man inte kan påverka ungarna så mycket som man tror eller skulle vilja. Och varför försöka göra nånsorts neutrum av dem? Är de flickor så äör de, och tvärtom. Det betyder inte att de behöver begräsnas på något sätt. Jag är ju gammal nu, men jag ´fick växa upp i frihet och både klättra i träd och dansa balett. Att jag var flicka var självklart, men när jag ville ha ett mekano så fick jag ett mekano. Inget snack om att det skulle vara en pojkleksak.Vad är det som är så svårt med könsrollerna? Låt ungarna göra det de har lust med, och prova på både pojk- och flicksaker. Tulos son gav jag en docka när han fyllde ett, och den tittade han aldrig åt, det var bara bilar för hela slanten. Det hade aldrig gått att hjärntvätta honom till att det var kul med dockor! Mina andra barnbarn och barnbarnsbarnet är flickor. Av dem är en typisk pojkflicka, och har så fått vara. De andra är prinsesstypen, vre sig jag gillar det eller inte! Jag tror det ligger i generna, vad vi än gör.
Jag kan inte se att tjejer är särskilt begränsade. Vi kan bli vad vi vill, och det tror jag nog killar kan också. Det finns inte så många murar att riva ner längre.

mando: (1 feb 2011 07:42)
Tinto: Det ligger inte i generna, det kan man se på den stora variationen av genuskonstruktioner över tid och rum.
Och det största problemet med dagens genuskonstruktion, som jag ser det, är inte vad man leker med som barn eller vilket yrke man har som vuxen. Problemet är uppdelningen i två kön i ett hierarkiskt system. Dessa två förväntas innehålla olika egenskaper och dessutom dras till varandra. Allt annat är uteslutet.
Jag vill att min son ska få alternativ till att vara tuff och stark och hålla tillbaka alla känslor utom aggression. Jag vill att han ska ha en jämlik syn på tjejer och kvinnor, och behandla alla med samma respekt och utan fördomar. Jag vill att han ska vara fri att upptäcka sin egen identitet och sexualitet bortom den heterosexuella tvåsamhetsnormen.
Hade jag en dotter skulle jag inte vilja att hon var lägre värderad på arbetsmarknaden pga sitt kön, jag skulle vilja att hon kunde röra sig fritt och leva utan att vara rädd för övergrepp, och mycket mer...
Tinto, nu när du är pensionär har du gott om tid att fördjupa dig i ämnet genusvetenskap! ;-)

astrud: (1 feb 2011 08:22)
Något som kan bekymra mig är den påverkan de sen får från andra barn och vuxna (förskola, skola m.m.) där jag ser så många barn som trots att föräldrarna varit medvetna om problematiken och försökt göra sitt bästa, sedan kommer hem och säger att flickor gör si och pojkar gör så (ja, hela kitet med hur man beter sig, känslor, hur man pratar, klär sig, leker, färger). Någonstans hoppas jag att man ändå ger barnet en bra grund om man gör som ni och även om det kommer en period när allt blir väldigt uppdelat, så kanske barnet när det är äldre kan falla tillbaka på den grund det fick hemifrån?

mando: (1 feb 2011 09:24)
Astrud: Det är jag också orolig för. Förskolorna häromkring verkar inte särskilt genusmedvetna. Men vår strategi är att helt enkelt prata med personalen om detta, hela tiden. Knoen ska börja till hösten och då tänker vi bli de där jobbiga föräldrarna som tjatar om genus, om det behövs!

astrud: (1 feb 2011 09:27)
Du får gärna berätta mer om det under höstens gång, om du känner för det.

astrud: (1 feb 2011 09:29)
(känner att jag kan behöva lite inspiration på området genus + förskola, här är det så mycket "oj, leker hon med bilar, hon kanske har lite pojkgener" och liknande - en del verkar faktiskt på fulla allvar tro att bilar sitter i pojkars gener - hur nu det skulle gått till, evolutionsmässigt.)

astrud: (1 feb 2011 09:30)
(nu är ju bilar eller inte en petitess i sammanhanget, men det visar rätt mycket på hur syn och bemötande är i övrigt.)

mando: (1 feb 2011 09:54)
Vi har varit på flera "studiebesök" nu på olika förskolor, det var intressant att se hur de jobbade... T.ex på en förskola var det många små barn, och på den timmen vi var där var det några ungar som sprang och ramlade hela tiden, och blev ledsna. Både flickor och pojkar togs upp i famn och tröstades, men bara flickorna (2 st) blev förmanade om att inte springa så, ta det lugnare, inte ha så bråttom... De hade också ett rosa prinsessaktigt dockrum med leksakskök... Den förskolan blir det INTE!!

mando: (1 feb 2011 10:18)
(Jag har också tagit reda på genom förskolechefen vilka förskolor som varit med i jämställdhetsprojekt, fast det var ju några år sen sist så det säger nog inte så mycket om hur de jobbar nu tyvärr. Men man kan ju hoppas på att en del personal är samma och fortsätter jobba genusmedvetet.)

astrud: (1 feb 2011 11:06)
Tok jobbar just nu med en bok om förskola och genus, om du (eller någon annan) är intresserad kan jag ta reda på titel och när den ska komma ut.

eMissen: (1 feb 2011 13:05)
men har genusfrågan blivit svårare nu? jag kan å ena sidan tycka "vadå vi blev ju bra" och å andra sidan är det kanske inte så konstigt för jag lekte i vad som idag skulle kallas könsneutralt dockrum och lekte med "unisex-lego" vilket tydligen är skitsvårt att hitta idag.

Morsan: (1 feb 2011 13:34)
Håller med eMissen, förskolorna (som dagis tydligen sla heta nu) var mera könsneutrala på 70 o 80-talet, i alla fall det som sonen var på.

mando: (1 feb 2011 14:14)
eMissen: Jämställdheten har tyvärr fått en backlash på senare år. :( Mer uppdelat och stereotypt i barnkläder, leksaker, mm. Det går inte framåt av sig självt. Jag tycker det största problemet är att flickor och pojkar uppmuntras till olika beteende, och det skulle man kunna tro hade ändrats, men det har det tyvärr inte heller.
Astrud: Det skulle vara intressant att få reda på mer om den boken!

mando: (1 feb 2011 14:14)
eMissen: Jämställdheten har tyvärr fått en backlash på senare år. :( Mer uppdelat och stereotypt i barnkläder, leksaker, mm. Det går inte framåt av sig självt. Jag tycker det största problemet är att flickor och pojkar uppmuntras till olika beteende, och det skulle man kunna tro hade ändrats, men det har det tyvärr inte heller.
Astrud: Det skulle vara intressant att få reda på mer om den boken!

mando: (1 feb 2011 14:47)
Hoppsan, dubbelpost, sorry!

eMissen: Man kan ju tycka att vår generation ändå är bättre på jämställdhet än de föregående - men titta på brottsstatistik, arbetsmarknad, obetalt hushållsarbete, fysisk och psykisk hälsa, utseendeideal, "prata om det", osv osv. Det är otroligt långt kvar.

Kit: (1 feb 2011 14:50)
Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara att handskas med detta som förälder. Här i Japan är det extremt uppdelat i rosa och blått, i mamma som lagar matlåda åt hela familjen på morgonen, och pappa som är på jobbet tills långt efter att barnen somnat... Och det verkligen kryper i mig av obehag att vi inte gör något åt det på min skola. För att man inte bryr sig, för att det är så det "ska" vara i det här samhället. Det gör mig så glad att föräldrar i Sverige i alla fall tänker på könsroller, i alla fall ser att det finns mer än bara den där rosa lådan och den blå lådan, och att det finns bättre och viktigare saker att se i människor runtom (och i sig själv) än att tvinga in alla i än den ena, än den andra lådan.

Jag önskar dig och Knoen och Knoens pappa allt gott i världen, och en förstående omgivning som kan göra det lite lättare för er allihop.

astrud: (1 feb 2011 18:07)
Den ena heter något i stil med "Den rosa pedagogiken" och den andra "Anna bråkar! Om jämställdhet i förskolan" (kan ha skrivit fel på något ord).
Vore också intressant att höra om du ha några tankar genus-etnicitet-klass?

mando: (4 feb 2011 07:49)
Kit: tack!! :)
Och intressant att höra lite om hur det är i Japan. Jämfört med det antar jag att vi har kommit en bit, men alla svenska föräldrar är ju tyvärr inte lika medvetna. Och vår föräldrageneration är det definitivt inte... Det finns en tröghet i utvecklingen, i det att många människor fortsätter tänka precis som de lärde sig när de var små.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

mando
515 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge mando en ros

mando har skrivit om

Jobb Bakning Barn känslor bröllop Gravid Kärlek

mandos senaste Ord

» Mer om hårtvätt
30 apr 2013 22:39
» Pip
17 apr 2013 23:49
» Nån som provat NoPoo?
21 mar 2013 14:29
» I will if you will!
9 mar 2013 23:00
» Delar vidare det här
6 mar 2013 14:24
» Siena
23 feb 2013 23:13
» Mål-lös
24 jan 2013 17:05
» Fortfarande deppig mamma
5 jan 2013 08:50
» Säger som Anne
21 dec 2012 04:35
» Glad bebis men deppig mamma
1 dec 2012 01:03
» Tittar på foton
19 nov 2012 21:07
» Sparkade ut Jehovas
23 okt 2012 00:09

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::