mando
Jag är så tacksam just nu
2 jan 2011 21:25Idag ramlade Knoen väldigt illa och landade med bakhuvudet före, på stengolvet. Han klarade sig som tur var med bara en bula. Skrek i ett par minuter men sen var han som vanligt igen, sprang glatt omkring och lekte med sin katt och sa "baa baa" (kattljud).
Men herregud vad rädd jag blev. Jag var först fram men stunden innan jag sett att han var okej kändes som en evighet. Jag hann tänka att nu bröt han nacken, eller skadade ryggen, eller spräckte skallen... Men jag tillät inte mig själv att reagera på tankarna, jag var tvungen att handla rationellt just då för att ta hand om mitt barn. Tänk hur man funkar...
En halvtimme efteråt, när han var glad och lekte obekymrat, kom chocken plötsligt ikapp mig. Jag blev alldeles skakig och gråtig, Finaste höll om mig medan Knoen tittade på oss som om han tänkte "vad håller ni PÅ med?!".
Jag är så tacksam just nu. Det går inte att beskriva i ord.