vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lisa

Handling

13 dec 2009 10:14
jag vet inte riktigt hur jag mår just nu, eller hur jag mår egentligen. jag har lärt mig själv att handla och ta tag i saker och ting istället för att gräva neråt, inåt, bakåt. men det går så lätt till en extrem det där. att inte tänka efter, istället planera, prestera, Få Saker Gjorda, socialisera. vara uppe i saker hela tiden.

denna vecka har det brustit någonstans. eller motivationen, orken, lusten, glädjen, allt det där. allt det där har varit så frånvarande. jag har känt mig så dålig med människor och osammanhängande och tråkig och virrig. det har känts motigt och jävligt och tråkigt med allt och ingenting. särskilt skolan som egentligen tagit typ all min tid. men jag har hela tiden ändå, så som jag numera alltid (in absurdum?) gör, tänkt "jävla anamma!" och "jag fixar det här!" och "det är bara att kämpa på!". men någonstans under tiden och, inte minst, när jag helt plötsligt hade lämnat in det stressiga skolarbetet och hade satt mig ner, så som jag också så ofta gör numer, med en "att göra"-lista med alla de saker jag nu äntligen skulle hinna med så kändes det så fel och meningslöst.

det finns en orsak varför jag måste skriva "att göra"-listor. och det har inte bara att göra med att jag är slarvig eller att jag har lärt mig att jag mår bättre av att ha ordning och reda och att ha saker uppstrukturerat. det finns en orsak varför jag alltid tänker "jävla anamma!".

visst insåg jag att det är nu jag ska skippa allt vad "att göra"-listor heter och vara Ledig och Göra Vad Jag Vill. men det är så svårt det där. jag kände mig bara eländig, ensam och trött och viljelös. och jag säger inte att jag är ensam om det. det brukar kallas för postprestationsångest eller något sådant. det är därför jag har lärt mig att istället skriva listor på allt jag ska göra och bocka av. och så känner jag mig duktig och bra och icke ångestfylld. för jag orkar inte med ångesten. jag orkar inte att inte orka. jag orkar inte med att tillåta mig må dåligt och allt sånt som jag får höra att man ska.

jag vet inte hur man är ledig. jag vet inte hur man slappnar av. jag vet bara att när jag igår var ute på stan så började jag gråta utan förvarning. eller jag hade nog känt att det var på väg. jag visste någonstans att om jag sätter mig ner, om jag slutar upp med min förbannade "att göra"-lista, om jag låter mig vara ensam och låter mig tänka efter och känna efter kommer jag att börja storgråta. men inte visste jag varför. inte orkade jag bry mig om varför. så jag tryckte undan och fortsatte jobba på. tills jag helt plötsligt igår insåg att jag under en halvtimme inte hade något jag borde eller skulle göra. och då kom tårarna och känslan av hopplöshet och meningslöshet och ensamhet. och jag vet inte om man ska göra en för stor grej av det, det är antagligen bara att jag är slutkörd efter en hektisk höst med ständigt för mycket i skolan samt att jag har en förmåga att boka upp mig på all övrig tid. men den där känslan får mig att ifrågasätta allt jag gör och står för.

och så gräver jag ändå efter något som är fel, något JAG gör fel. att jag ÄR fel. och så börjar jag tänka att om det är jag som gör fel och är fel så är det säkert ingen som EGENTLIGEN kan tycka om mig. och så blir allt bara dåligt och ensamt och fel. och så jävla meningslöst och icke konstruktivt.

idag vaknade jag vid sex och kunde inte somna om. istället gick jag upp och vid halv åtta var jag i fart att göra lasagne som var en del av min "att göra"-lista. "matlådor!" det är så jag hanterar problem numer. jag orkar inte gräva, tänka, formulera. jag orkar inte att inte orka. så därför orkar jag. och jag vet verkligen inte om det är rätt sätt. jag vet bara att jag inte ser någon annat sätt att hantera att det brister, om det brister.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Aurora: (13 dec 2009 13:25)
kram

Monchichi: (13 dec 2009 18:02)
du gör inte fel, och du är bra oavsett om du gör lista eller inte. Vi är ett helt gäng som uppskattar dig för att du är just precis som du är. Kramar

mando: (14 dec 2009 10:19)
Håller med Chichi. <3 Och jag känner igen precis exakt den där känslan som du beskriver, från när jag pluggade - det borde egentligen vara en helt normal reaktion när man är så pressad jämt, och pressar sig själv mycket. Jag har tyvärr inget bra sätt att hantera det heller, men jag satte mig och grinade och släppte fram ångesten, på det sättet slutade jag iallafall vara rädd för den. Att se att den kan komma och gå, gå över igen, för stunden åtminstone. Sen i stort gick det nog över med tiden bara... Men jag hoppas att du kan lägga undan det, om än bara för ett tag, över julledigheten. Stor kram! <3
PS. Du skriver fantastiskt bra! Som alltid.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

193 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lisa en ros

lisa har skrivit om

livet och annat skit

lisas senaste Ord

» konferens
24 apr 2013 23:27
» Flyttat
11 mar 2013 20:33
» Flyttar
3 feb 2013 18:05
» Denna termin
6 jan 2013 13:28
» Nu och då
7 dec 2012 22:42
» Se
4 nov 2012 22:54
» Doktorandlivet
19 okt 2012 16:57
» Löven, himlen, vardagen
5 okt 2012 21:25
» Nej
22 sep 2012 08:24
» Exakt
7 sep 2012 18:27
» Ikväll
27 aug 2012 21:25
» Faktiskt!
17 aug 2012 22:31
» Sista
7 aug 2012 17:42
» Dagarna
28 jul 2012 01:17
» Känns som hemma
16 jul 2012 00:13

Dagens namn: Klemens
:: reklam ::