lisa

I wish I was there

16 aug 2008 22:57
okej ikväll känns det skit. helt enkelt. jag tänker fanimig inte låtsas nåt annat. som jag
alltid tycks göra nu mera. jag är trött på att befinna mig här ännu en helg utan att göra något vettigt. jag är trött på att inte ta för mig saker. jag är trött på att känna mig isolerad och off och inte med och jag är hiskeligt trött på känslan av att inte vilja/orka göra något åt det.

eller känslan av att andra fanimig får fixa saker åt mig för en gångs skull.

jag orkar inte längre hålla fast vid uppfattningen att detta bara är ett mellanrum mellan Det Riktiga Livet. visst är det så på sätt och vis men jag... betvivlar. sådant känns mest som käck självhjälpsterapi. jag hänger upp det på hösten och på livet tillbaka i stan och på plugget och vännerna men jag känner mig bara så isolerad och utestängd och jag hatar känslan av bekvämlighet blandat med tvivel och osäkerhet. det är allt för enkelt att vara kvar här och stänga ute och säga att människor är överskattade och skratta lite åt min egen svårhet men det är ju inte riktigt så det ser ut egentligen eller hur? det handlar om osäkerhet, sorgsenhet och lättja i en ytterst dålig blandning.

jag tycks aldrig sluta tro att jag är i vägen i andra människors liv, att de egentligen inte vill ha mig med, ha mig där, var fan nu där än är. det är enklare att stanna här och vänta och förtränga och försöka intala sig att det bara en paus och att hjulet börjar rulla igen så fort operationen är över och skolan har börjat och människorna är tillbaka i stan och i mitt liv och att jag är där, i mitt liv. tillsammans med allt annat.

men det funkar helt enkelt inte ikväll. jävla jävla liv. varken mer eller mindre.

Tillbaka till sidans topp