lisa
Veckan när lisa låg på sjukhus
19 apr 2008 12:39jag har då och då tänkt att jag håller upp en ordplats i onödan, att jag verkligen borde släppa den. men det har varit hemskt svårt för mig; ord har betytt så enormt mycket för mig och är fortfarande (även om jag skriver ack så lite ibland) en så viktig del i min vardag. utan att överdriva allt för mycket så fick ORD mig att hoppas på saker och ting igen när jag var 17. ORD var så länge kanske min enda riktiga ventil utåt.
när jag nu förlorade en plats så var det inte för att jag ville och jag trodde aldrig att jag skulle förlora den så som jag gjorde. att jag hade förlorat platsen slog mig med en förbannat rejäl visshet dag tre på sjukhuset.
men vad är det som har hänt då?
min käraste sociolgivän kom hit och hälsade på på onsdagen i förra veckan från göteborg. på eftermiddagen så började jag få ont i magen men det var ingen fara utan jag tänkte att det skulle gå över. sedan framåt kvällen blev det värre men vi gick ändå in till stan. mitt magont blev värre och värre. först sa jag till vännen att vi var tvungna att vända hem, sen sa jag satt vi var tvungna att ta bussen, sen blev det taxi. först åkte vi hem till mig för jag ville inte "överdriva" och tänkte väl att det ändå skulle gå över. men jag hade så ont i magen att jag knappt kunde se och bara kunde koncentrera mig på att inte svimma medan vännen försökte få tag på en taxi. väl hemma ringde jag mamma i panik och hon tvingade mig att åka till sjukhuset. väl där så fick jag, efter röntgen och så, veta att jag hade tarmvred.
jag opererades dagen därpå. den natten innan operationen kan jag inte säga är den jobbigaste natt jag varit med om och inte den jag hade mest ont. jag har haft tarmvred tre gånger när jag var under ett år gammal. och när min pappa dog var jobbigare på ett helt annat sätt. förstås. men jag kan inte minnas att jag haft så här ont.
operationen gick bra. jag vaknade upp och kände det som jag var i himlen; jag hade inte ont längre. men jag märkte förstås snart att jag hade rätt ont ändå och var yr och illamående och att all återhämtning kvarstod. dessutom medförde operationen att jag måste ha stomipåse i några månader. och jag har verkligen svårt att acceptera det.
sedan var jag på sjukhus tills i torsdag eftermiddags. mamma kom hit i onsdags för att ta hand om mig. jag började gråta när hon kom av glädje. min sociologivän (älskade, älskade) var här tills på lördagen och sen har min närmsta vän från oxford besökt mig flera timmar varje dag. utan dem vet jag inte hur jag hade klarat det. jag är så enormt tacksam. men när mamma kom så brast det och jag var bara så ledsen och glad på en gång.
mamma stannar tills på tisdag. sen får jag se hur det blir med skolan. om jag har tur kanske jag kan få slutföra mina kurser från sverige. vi har möte med min handledare på måndag. jag vill mest hem till sverige nu. längtar hem. längtar till trygghet. orkar inte ta hela ansvaret.
jag är inte alls redo att släppa ORD än. jag behöver den här tryggheten.
kvinnan på bilden är hannah arendt. hon var en mycket cool och stark kvinna tänker jag mig.
193 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lisa en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lisa en ros