lingula
ibland dricker även stråkmusiker alkohol
19 nov 2012 21:44Jag har ju ett ord om det kanske märkligaste året i mitt liv, eller den årligaste märkligheten kanske, men det måste bli rättskrivet så det får vänta ännu en stund.
Så länge kan det berättas att jag var på orkesterfest en kväll under hösten. Var opepp innan men det var - tack och lov - bordsplacering. Annars hatat, men eftersom jag verkar helt inkompetent med att skaffa mig vänner i orkestern (orsak: se vidare i texten) var det asbra och det var kul sittning. Så glad i hågen gick jag från bordet när taffeln bröts och hamnade i glatt samspråk med min stämledare.
Liten reminder om tidigare samtal med min stämledare:
"Jag har ju varit med om att sparka folk ur ***stämman"
Samt, sanna men lite skrämmande när upprepade typ tusen gånger för en själv i olika sammanhang:
"Det är viktigt för mig att vara rak och tydlig"
"Man måste kunna ta kritik mot sin prestation utan att ta det personligt"
"Jag måste kunna stå för ***stämman inför dirigenten, veta att det är den bästa möjliga uppställningen"
Små utdrag ur nytt samtal med min stämledare:
"Det är viktigt för mig att vara rak och tydlig" (cirka gånger tusen)
"Du är ju den enda som kommit in på provspelning (alltså till skillnad från folk som går på musikhögskolan) i orkestern sen jag blev stämledare" (notering: jag kom in det året han var bortrest och det var en annan stämledare)
"Det är viktigt för mig att vara rak och tydlig" (cirka tusen gånger till)
"Ja, det hördes ju att du inte hade övat den här gången. Jag kanske inte hörde de mest smickrande ställena men..."
Men ditt raka och tydliga pucko, om det nu hördes, varför sa du inte till ett par rep tidigare? Inte sex timmar och tre öl EFTER konserten?
(Mina ursäkter besparas er, och gjorde även honom, ursäkter har man så sällan något för ändå)
Så nu har jag fortsatt pissedåligt självförtroende och kan inte skaffa några vänner eftersom jag antagligen kommer bli sparkad ändå eftersom jag suger och blev antagen av misstag. Om det bara inte vore kul att spela och jag hade lagt mycket tid på det...
Nåja, efter den här lilla...ja...nedgången i mitt humör på festen så var jag på väg därifrån men ville ändå ge dansgolvet en chans. Och det var kul, så blev kvar lite till och lite till. Efter att jazzkvartetten och styrdansen var avklarad gick jag för att dricka vatten. Där fanns det dock en tequilaflaska. Och en man som jag alltid tyckt verkat vara så trevlig, men mitt orkestersjälvförtroende är som sagt inte direkt i topp så jag har varit övertygad om att han inte ens visste vad jag hette.
Eh. Fel. Tydligen. Han tar tag i mig och säger att jag inte får lämna honom under kvällen, vi måste prata. Och det vi måste prata om är att han alltid SER mig när jag kommer till repen, att han tycker att jag är fantastisk och får jag kyssa dig, fan, har du pojkvän, skulle du kunna ha gillat mig annars?
SÅ JÄVLA MODIGT GJORT. Tyckte jag. Som blev full av tequilan och chockad av det minst sagt oväntade erkännandet.
Sen dansade jag. Ja jävlar. Konstig natt.
(Och om någon kan lista ut vilka jag pratar om och tycker att jag säger för mycket, snälla meddela mig så ändrar jag/tar bort inlägget. Det är en liten värld och jag vill inte hänga ut någon, men lite arg på någon och lite glad på någon kan man kanske få vara i smyg på ord).
439 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lingula en ros