lingula

psyk. bra grejer. men svårt.

8 mar 2012 23:00
Observera att sista raderna sist inte är allvarligt menade, jag börjar kunna mina diagnoser och jag vill inte ge sken av att jag självupptaget har diagnostiserat mig själv som bipolär när det finns folk som är sjuka på riktigt.

Två veckor till tentan imorgon. Två veckor! Det, mina vänner, är så kallat "lite tid". I helgen är jag bokad på tusen saker som överlappar varandra och nästa helg är ju den Stora Festen som jag har med min kusin (en av dem vars mamma skällde ut min mamma, det pratar vi ju inte om, inte ens min moster låtsades om det veckan efter när hon fortsatte mailtrakassera min mor, men med mina kusiner som jag faktiskt tycker om känns det ändå bra att låta vår relation fortsätta oavsett vad andra generationer håller på med), min syster kommer, blaha blaha osv osv fullt upp fullt upp. Men vem behöver plugga...

Sista placeringsveckorna den här kursen är på psyk. Jag var lite rädd för psyk innan jag kom dit, flera har tyckt att det är jobbigt (alltså inte att patienterna är jobbiga, eller att det är tråkigt eller ointressant, men psykiskt tungt för en själv). Men hittills bara intressant. Bra. Jag vill nog bli allmänläkare och det är mycket psyk. Nästa vecka är jag dock på psykos, och schizofreni...gör mig lite rädd igen. Inte för patienterna, utan för att det ofta är en så sorglig diagnos. Jag känner mig ju väldigt frisk i alla fall, även om också psykkursen, som allt annat på den här utbildningen, genererar en del hypokondri. Vad mycket man kan känna igen sig i!