lingula
There Is Something Beautiful
25 okt 2011 22:04När man är deprimerad blir man självisk, jag vet det, jag blir det själv ja åå vad jag blir det, alla ska ta hänsyn och tänka på mig och jag ska få självuppfyllas av att bara jag har fattat saker och ting och ingen annan förstår hur det känns. Inget att säga om det men man måste ha ganska mycket buffert själv för att palla, när man ska vara mjuk som bomull mot någon som vet bäst. Ser tendenserna runt mig, och hos mig, förstås. Men jag är ju så otroligt bra (obs ironi) och vuxen (mindre ironi) numera så jag har börjat i terapi hos en psykologstudent. Och, visade det sig tre timmar efter vår sejour, coreinstruktör. Liten stad. Hoppas det funkar den här gången och att inga oväntade kända personer sitter i handledningsgruppen så jag blir utsparkad i terapikylan igen. Helgen blev ineffektivare än jag önskat, och får två luckor. Två luckor! Där jag kunde ha klämt in saker att göra, personer att träffa. Rastlösheten kryper i mig och det jag Borde Göra Istället gör sig påmint när jag inte har något att skingra tankarna på. Ingen ville slutligen gå ut med mig i lördags, och inte heller ikväll, så jag får väl inse att mitt liv är osannolikt trist på festfronten. Jag försökte åtminstone! Men att lägga tid på att kvalitetssäkra mitt redan en gång kraschade förhållande verkar inte ligga högt på prioritetslistan. Ständigt frånvarande närvaro. Och uppskjutandet...biljetten blir för dyr och jag får åka en annan gång. Kanske var bra, borde tentaplugga men jag vet ju VET JU att jag ändå inte kommer tentaplugga. Helgerna rinner bort och måste vara minutiöst planerade. Mitt förnuft och min känsla är helt frånkopplade från varandra och det här är så snurrigt som något av det.