lingula

en blandad kompott medelklassångest

30 apr 2011 00:37
Ah dessa kungabröllop! Dom och Hollywoodfilmer. Efter det förra gjorde jag slut med min pojkvän i en slags uppgivenhet över avsaknaden av den kärlekens storslagenhet som jag ser på TV. Okej, det var väl inte direkt bara det, eller kanske ens det över huvud taget, men jämförelser var var oundvikliga och de talade inte direkt till min fördel. Jag tänker att jag kan sitta och vara lite osäker på mina känslor inför dom typ...fem människor som bryr sig. Men fan ska man gifta sig inför miljoners människor då sitter man inte med lite småfisiga känslor. Tänker jag mig.

Får inte direkt rätsida på mig själv, jag är helt överjävlig stundtals när den lilla djävulen tar över tillvaron. Mina kompisar har tröttnat totalt på mitt superbittra jag, och själv önskar jag att jag bara inte kunde känna så. Men när inget positivt finns i huvudet, nåt måste man ju ändå säga? Eller? Mitt tysta, sms:ande jag är ju inte heller någon jag är sådär värst stolt över. Speciellt när jag ägnar en hel förmiddag att sms:a min återkomna pojkvän om hur mycket jag hatar hans familj (irrelevant mycket, icke så förvånande). Okej men nya flickvännen ringde i alla fall senare och bad om ursäkt, annars får jag väl medge att det fanns ganska mycket av gamla flickvännen där.

Jag är ledsen över att inte vara i Uppsala på valborg för jag älskar valborg mer än...julafton? Vad älskar man egentligen när man är vuxen? Men vi har konsert som när jag sitter på repet idag inser att eh...som vanligt gör det ju verkligen varken till eller från om det sitter en andrafagott där, varför är jag kvar här när allt det roliga är någon annanstans? Det var något med att verkligen vara på ett ställe fysiskt och psykiskt och njuta av den sista tiden på det här goa stället menvafan... Jag är ju ändå bara fulbitter och stressad.

Och det kan jag väl lika gärna vara någonstans där solen skiner, skumpa serveras till frukost, manskörer sjunger och gamla studentorkestervänner samlas för fulspel. Du har många valborg kvar tröstar pojkvännen men nope, jag är gammal nu och valborg är för ungdomen. Nääää...valborg är för alla faktiskt. Men Uppsala är för min ungdom. Eller jag vet inte...jag sög ju på att spendera min ungdom i Uppsala...nu flummar jag bara.

Mest stressad för sommarbeslutet hänger fortfarande i luften och väntar bara på att jag säger att ja, jag spenderar alla mina sparpengar på ett år, på folkhögskolestudier, resor och nöjen, så att inget blir kvar till sen, och bokar biljettjäveln till Nairobi. För någon har redan fixat både sjukhus och vårdcentralspraktik åt mig där, sägs det.

Tillbaka till sidans topp