lingula
men jag då?
21 sep 2010 21:22Ännu en av dessa helger som jag såg mycket fram emot och kommer att minnas som rolig och trevlig, men som under själva upplevandet inte beredde mig så mycket glädje. På söndagen seglade vi med en kompis till E som jag aldrig träffat och dennes flickvän. Vågat, tyckte jag, att ge sig ut med främlingar i det begränsade utrymme och möjlighet till uppbrott som en segelbåt innebär, men det blir oftast att vi hänger med mina kompisar så jag hängde på. Sen kunde de inte på lördagen som ju hade varit det smidigaste alternativet tidsmässigt utan på söndagen men jag orkade inte kompromissa med mig själv utan bokade det billiga tåget som gick på eftermiddagen och som skulle ge mig lite mer kväll på folkhögskolan.
Det var trevligt, med endast ett litet inslag av den känsla av tråkighet som infinner sig vid tanken på ens egen persona när man jämför sig med folk som korsat Afrika på moped och som planerar att åka motorcykel från Kap Horn till Nordkap. Men såklart, på vägen tillbaka blev det stressigt med tanke på mitt tåg, och den omysigaste av motorer fick komma till användning och skulle ha dödat all form av umgänge, om inte jag redan gjort det med min stresskänslighet. Men vi kom i land i hyfsad tid och jag ber om ursäkt som artiga människor gör hur rätt dom än tycker sig ha, och beklagar att vi var tvungna att skynda oss tillbaka.
Och svaras med....ett mumlande bifall! Som ger den krypande ångesten rätt, men sen blir jag bara så förbannad. Varsågod, vi tar med er i vår båt, tar av vår tid och när ni vill byta dag säger vi okej fast ingen av oss bor i stan och ska hem på söndagkvällen, då ska ni inte vara annat än jävligt tacksamma för de över fem timmarna i båten och inte förvänta er en heldag. Men jag är ju så snäll och orolig för vad folk tänker och tycker om mig och mån om att alltid vara den perfekta värdinnan så istället har jag dåligt samvete för att jag själv bestämde vad jag ville göra med min tid.
Lördagen mycket bra, men befläckades av ett besök på hundcafét, fantastiskt som vanligt men tufsan löpte antagligen fortfarande, en möjlighet som vi bara inte orkade ta med i beräkningen när vår planerade heldag i stan plötsligt förvandlades till jävla spöregn. Och liksom i människovärlden är det i hundvärlden så att män får man förstå att de har sina lustar som är svåra att motstå och det enda kvinnorna kan göra är att hålla sig undan för att inte riskera att få horstämpel (eh....inte solklar liknelse). Dvs om man har en tik, i (vårt fall) typ två månader (två gånger per år) hålla henne (och därmed oss) borta från parker, hundkurser osv. Okej, jag fattar varför, och just därför kändes skammen när man kall och dyblöt blir förnedrad av en skitsur hanhundsägare så extra hemsk.
Men jag ska inte gnälla. Ingen klockren parhelg, mina förväntningar verkar alltid sätta käppar i hjulen, men vi var båda barnsligt nöjda med fredagens konsert, lördagens loppmarknad och lördagkvällens venezolanska måltid med min lilla latinavän. Och seglingen. Och hundcaféet, minus vissa element.
439 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lingula en ros