15 mar 2010 22:56
Aha. Jag måste ju inte jobba, ekonomiskt sett, men jag blir så ruskigt rastlös om jag inte gör det.
Ångesten släppte, som det brukar bli, jag fattar inte riktigt det där för läget är ju identiskt som det var när jag mådde kalasdåligt.
Bra helg, lärde mig lite mer snowboardåkning på en underbar solig snösöndag i dalabacke, och spelkvällen dagen innan blev ju också bra. Tänk att det blir det, fast man tror att det aldrig i livet kommer bli kul.
Och så återkom diskussionen: Måste man alltid svara i telefon? Är det en social skyldighet? Jag vill inte svara när det ringer när jag pratar med någon i verkliga livet, och jag svarar oftast inte när jag mår dåligt för jag har telefonskräck. Men det här kan tas emot väldigt illa när jag berättar, man skulle ju kunna tro att det skulle bli "vad jobbigt för dig att känna att du inte orkar prata i telefon" men det blir "vad jobbigt för mig att du inte svarar" alternativt "hö hö hö nej just det du svarar ju inte när man ringer hö hö".
Jag tänker att det är min rättighet att välja att inte vara tillgänglig, jag skulle ju kunna vara någonstans där man inte kan svara, eller ha glömt mobilen hemma. Men är det så att så fort jag kan svara, så ska jag göra det? Oavsett var jag är, vem som ringer, hur jag mår.... Är man inte så jävla tillgänglig hela tiden ändå?