lingula
vinst varje gång
18 maj 2009 20:16Fanskap vad allt bara är skit. Okej, det har i alla fall klargjorts mig från studievägledarhåll att reservplats 2 med största sannolikhet innebär att jag kommer in ändå (på nån bedrövlig rad när jag är utplacerad i Eskilstuna och Hudiksvall hela terminen antagligen, men det vet vi ju inte). Men torsdagens återfall av vår gamle vän urinvägsinfektionen medförde antibiotika som fungerade som illamåendetabletter och då inte den motverkande sorten.
Kommentarer på facebook som gör mig smågrinig, detta förbannade Norgetjafs, inget pluggat inför onsdagens förarbevisprov och en Mycket Viktig Uppgift som det nu tjatas på mig om men som jag var helt övertygad om att jag för en gångs skull hade satt ner foten och sagt NEJ till att göra. Men tydligen inte, och nu är det jag som är den dåliga, detta känns misstänkt likt en loose-loose-situation. Och som grädde på pannkakan var det (den som en direkt följd av mitt humör på grund av ovanstående småskit inte så älskade) pojkvännens namnsdag och ett par viktiga timmar av mitt liv har därför tillbringats i suicidaltillstånd hos dennes mamma. Nåja, tårtan var god (åtminstone tills antibiotikan slog till med sin sjösjukeverkan).
Efter att jag och sambon fallit in i det tysta, komaliknande tillstånd som man gör hos en person som missförstår och/eller subtilkritiserar allt man säger och som vi trots upplyftande kommentarer inte kom ur så fick vi höra minst en halvtimme av småstadskärringgranngnäll om mormorns granne som hade klippt alltför mycket av nån jävla buske och man kunde ju inte prata med henne av en eller annan eller en sjuttifjärde anledning, ja eventuellt var det ju för att hon eventuellt var (dement! sch! sägs inte högt) men vi har ju varit grannar så länge och hon borde ju ha förstått att vi inte ville att hon skulle klippa den där busken för vi bjöd ju henne på fika i februari och då hade hon ju verkat så glad och hennes mamma hade blivit konstig på gamla dar men pappan var alldeles klar när han dog vid 94 års ålder och det vore ju bra om hon kom på hem men om vi säger något till döttrarna kanske dom förväntar sig att vi ska ta hand om henne (?????? detta var mycket oklart varför).
Vi kunde enas om att det var skit att kommunerna inte håller på strandskyddet men annars var det som vanligt ett skyttegravskrig med paranoida vanföreställlningar om undertäckt kritik i det den andre sa från båda håll. Som vanligt. Och därifrån går jag vältrandes mig i självförakt för att jag inte kan skärpa mig i de korta stunder jag pratar med henne. Som vanligt. Som omväxling mot självhatet när jag inte kan förmå mig att träffa henne över huvud taget. Ka-tjing!
439 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lingula en ros