lingula

landet i væst, del två

12 mar 2009 16:33
Plötsligt kändes det inte lika överjävligt. Det vände i samband (för det kan väl inte vara tack vare?) att granndamen ovanför kom ner och kollade in vårt kök för att se om det var originalkök i måndags kväll. Vi har nämligen flyttat, till den lilla hålan där vi jobbar. För, i mitt fall, nionde dagen i sträck idag.

Jobbet är pretty skit, och den sociala stimulansen senaste tiden har verkligen varit direkt deprimerande (jobbar för stum krävande tant, och har alltfør ofta en sinnessjukt irriterande svensk manlig äldre sjukskøterska som tycker att han är fenomenal vid min sida). Eftermiddagarna har varit en plåga dom också, men har gått på skidtur (där det nu i helgen är världscup i skidskytte) och två kvällar på Trondheims Internationella Filmfestival, där jag första kvällen såg en film som visade sig handla till stor del om en Welsh Springer Spaniel så jag tjöt ju oceaner av hemlängtan för jag saknar min sambo så det gör ont, men till skillnad från min älskade lilla tufsa så kan jag ju åtminstone prata med honom.

Men nu känns det som sagt något bättre, jag äter, sover hyfsat, den värsta klumpen i magen har löst upp sig, jag gråter inte minst fem gånger om dagen längre och roomie/workie är tillbaka efter fem dagars bortavaro. Inget internet dock...grrr...och lokala biblioteket där jag är nu har ganska sparsamma öppettider. Har haft fantastiska promenader, det finns skidspår och imorgon åker jag till Östersund över helgen och hælsar på gamla spelvänner.

Jag kanske överlever (buhuuu jag är ett sånt whinyass!). Tack før styrkande tillrop.