lingula

bröllopsfunderingar (men inte för mej nej)

10 feb 2009 20:16
Det slår mig plötsligt att jag inte har en aning om jag går i klänningen jag har tänkt ha på bröllopet om knappt två veckor. För att ha såpass många hangups som jag tycker mig ha så är jag förvånansvärt obekymrad om mitt utseende, och vikt, så för min del kan jag ha gått upp en del kilo och det kanske inte ser så bra ut i klänningen. Tusan, och den som inte är här så jag kan prova. Men det löser sig.

Vi blev tillfrågade om vi kunde vara toastmasters på bröllopet. Mycket MYCKET förvånande, vi känner inte brudparet särskilt väl, det är en lätt inåtvänd yngre bilmekarpolare till min pojkvän och hans typ femton år äldre tjej som ju visserligen är kompensatoriskt extrovert men de tillhör ju onekligen våra mer udda vänner. Och det blir inte ett så litet bröllop och...Vad har de för vänner? Varför skulle vi väljas till toastmasters? Och hur säger man nej det känns lite konstigt? Det gör man inte, utan man säger ja och tack (och det känns lite konstigt).

Blev på ett mystiskt sätt även ansvariga för sånghäftet, som jag jobbade med under den långa stund då min chef inte var på kontoret idag. Stygg stygg! Tänkte ge mig in i gärdetskogen idag men hann inte halvvägs över fältet innan tungan på hunden hängde nere vid tassarna pga diverse vorstehblandningar, howavartvalpar och rhodesian ridgebacks och ja, hon kommer ju aldrig säga att nu går vi hem så då fick väl jag vara vuxen nog att göra det.