lingula
Är det jag eller är det världen?
18 dec 2008 22:15Ååååååh vad jag är osympatiskt stirrdeppig. Vill inte packa, men jag vill ju hem-hem och då måste jag ju packa. Vill träffa L men vill inte åka via Uppsala hem det är ju så onödigt. Vill inte köpa bil men får inte ihop tillvaron annars (det är ju vanligt att miljöintresserade par i 20-30-årsåldern spontanköper bil när dom inte "får ihop tillvaron annars" en helg, VA?). Är klar med julklapparna, men ändå inte.
Har umgåtts med (låt oss för enkelhetens skull kalla henne) svärmor idag på grund av en känsla av skuld för att jag hatar henne. Men skulden växer ju mer jag umgås med henne eftersom hon är fruktansvärd. Det är omöjligt att säga något för då har hon bara något att skratta åt, alternativt ignorera eller påpeka fel på, så konversationen består av en monolog av paranoida dumheter som har alldeles för mycket tid att växa i hennes hjärna. Hon är förminskningskvinnan nummer ett, tro för guds skull inte att du är/kan/vet/tror något!
Vill framför allt inte jobba imorgon. IN-TE åka till fucking-jävla-haninge och riskera att upptäcka att det är ett tiotimmarsjobb och därmed göra hela städningen med en klump i magen för det där andra jobbet i stan var ju så viktigt att det hanns med bra annars förlorar vi den kunden! Som tur är tillbringas dagen tillsammans med min sympatiske kollega från Chile.
Idag har jag även ägnat timmar åt att försöka få tillbaka pengar som jag hade lagt ut som det i slutändan visade sig att jag hade fått tillbaka i maj. Har även tillbringat ansenlig tid med att göra en faktura som när jag väl fick tag i rätt person redan var skickad och betald, samt att försöka räkna ut hur mycket helt andra människor var skyldiga mig när det senare visade sig att alla hade betalt.
Jag är helt enkelt (förhållandevis!) fattig.
Om jag bara finge ligga och gossa med min pojkvän i timmar, med bara korta avbrott för att rasta hunden, och inte vara stressad över nåt.
