vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

steg för steg

7 maj 2012 10:02
Ledig måndag, jag ligger under täcket med rullgardinen nerdragen och är egentligen inte alls ledig; jag är bara ledig på schemat men jag har hundratals små saker att ta tag i och trådar som måste lirkas upp försiktigt eftersom det inte får gå för fort. Saker måste få ta sin tid även om jag allra helst skulle vilja spola fram tiden, låta sommaren få vara här och vara den dagen då jag landar i ett varmt land tillsammans med Hjärtat. Två underbara veckor där vi inte behöver tänka på någonting annat än varandra, fjorton dagar då vi tar av oss klockorna och stänger av mobilerna. Två veckor då det bara är vi. Det finns ingenting som jag längtar mer efter än just det; att bara få vara vi. Lämna all distans bakom oss och få åka på semester som nyblivna sambos, komma hem från semestern som sambos. Åka till ett och samma hem, packa upp väskorna i samma garderob och laga mat i vårt kök. Det är inte konstigt att jag vill spola fram tiden, låta dagarna rusa förbi (men de går så sakta när man längtar) när det finns någonting så fint runt hörnet men jag måste minnas att det är fint nu också; Hjärtat ringer tre minuter, fyra sekunder från jobbet bara för att han vill höra min röst och säga hur mycket han längtar efter mig; oändligt, obeskrivligt. Imorgon är det månadsdag. Som vi firar, givetvis. Det finns ingenting annat, det är så självklart för oss båda att inte ta varandra för givet, aldrig någonsin. Vi har båda varit i förhållanden där man har blivit tagen för given, att det inte spelar någon roll om man finns eller om man stannar. Tänk, jag var tillsammans med J i fem år och jag bodde tillsammans med honom fyra av dessa. Trots det åkte han och jag aldrig på semester tillsammans. Jag ville inte hitta på någonting tillsammans med honom, han ville inte hitta på någonting tillsammans med mig.

Jag trodde inte att det fanns människor som Hjärtat. Det låter så fånigt, så simpelt att bara konstatera det rakt upp och ner. Som att det inte är någonting stort, som att det är en självklarhet. För mig har det inte varit en självklarhet att jag ska kunna träffa någon som det känns bra tillsammans med, verkligen bra-bra-bra hela tiden, till och med när det är jobbigt av orsaker som ligger bortanför vår kontroll. Det är fortfarande inte en självklarhet och ibland sparkar jag ifrån mig alla fina ord som Hjärtat viskar i mitt öra. Han förstår varför jag sparkas, han vet om allt som var förra året och hur jag försvann, så han håller sina varma, trygga händer om mitt ansikte, tittar mig i ögonen och upprepar vad han tänker, känner, vad han längtar efter och vad han vill tills jag slutar sparka, för stunden. Jag tror och hoppas att det kommer komma en punkt där jag slutar sparkas helt och hållet, där jag inte längre behöver kämpa emot allt som är fint och bra.

Någon gång är det dags att sluta sparka. Jag har hittat den som det är värt att sluta sparkas för, det är ett stort steg på vägen.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

tankerensning Familjelycka? Relationer Herr Ätstörning förändringen irritation Hunden

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Sibylla
:: reklam ::