vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

att våga lita

9 apr 2012 19:23
Jag har svårt att lita på människor. Jag hade lättare att lita på människor innan K och allt som hände 2011 som skakade om mig. Nu har jag svårt att lita på någon. Det kan gälla både stora och små saker, outtalade löften som löften man tummar och skakar hand på. I vardagslivet kanske man kan låta det bero: se vad som händer och ta det för vad det är. I relationer är det desto svårare att bara låta det vara. I alla fall för mig. Jag har så svårt att lita på Hjärtat. Han har aldrig gjort någonting för att svika mig men ändå sitter det någonting i mitt huvud som skriker att jag inte kan lita på honom. Och det har absolut ingenting med honom att göra utan enbart mig själv. Jag borde lita på honom. Jag vill lita på honom såsom han litar på mig.

Men jag vet inte hur man gör. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet inte hur jag ska ta mig till för att rensa bort alla tvivel ur huvudet. Det är tvivel om allt möjligt: att han nog egentligen inte tycker om mig för varför skulle någon tycka om mig, att han nog egentligen vill ha det där festlivet som han säger sig ha tröttnat på för länge istället för hemmakvällar i en sliten soffa, att han nog egentligen bara nöjer sig med mig för stunden för att sedan dra vidare till någonting bättre – någon bättre. Och så vidare i all oändlighet; i mitt huvud.

Jag har inte träffat någon som Hjärtat tidigare. Som skriver kärleksbrev, lämnar små meddelanden överallt, överraskar med blommor och saker som han vet får mig att må bra, ringer alltid när han har sagt att han ska ringa (och oftast minst en gång innan dess också), kommer alltid när han har sagt att han ska komma, ger mig all uppmärksamhet i världen 24/7, pratar om allt och ingenting, vill ligga sked med intrasslade ben och göra frukost åt mig varje morgon.

Så, varför tvivlar jag? Varför känns det som att jag håller på att förstöra det finaste jag har varit med om genom att oroa mig och vara ledsen, fastna i mörka cirklar och trilla allt djupare ner? Vad ska egentligen krävas för att jag ska förstå – på riktigt – att någon tycker om mig? Att HAN tycker om MIG lika mycket som jag tycker om honom?

Jag föreslog att jag skulle ta mig igenom det här först, arbeta med det här tillsammans med min psykolog precis som jag arbetar med min ätstörning, och att vi kunde ta vid där vi slutade när jag var klar. Jag trodde aldrig att jag skulle få en sådan reaktion som jag fick. Hjärtat blev jätteledsen och sa att han förstår att jag har svårt att lita på honom efter mitt stormiga år (liv?) och att det är svårt att lita på någon från första stund, han gav mig all tid i världen att komma förbi det men han vill inte att jag gör det ensam. Han sa att det spelar ingen roll om jag springer ifrån det här förhållandet för att jag är livrädd för han kommer ändå att springa efter, rufsa om mig i håret och kyssa mig tills jag tappar andan. Hjärtat menar att det inte spelar någon roll att jag är lite rörig och snurrig i huvudet av ängslan och oro så länge jag är rörig och snurrig tillsammans med honom.

Jag vet inte, han kanske har rätt i sitt resonemang? Jag vill bara inte förstöra det här, jag vill verkligen inte det. Jag kan verkligen inte förstöra det här. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till? Hur stänger jag av allt svårt som snurrar snabbt som tusan i huvudet, särskilt när han inte har gett mig någon direkt anledning till att det ska snurra i huvudet?

Att leva ensam gör ont på ett sätt. Att leva två gör ont på ett annat sätt och är desto mer skrämmande. Varje gång vi ses så försvinner hjärnspökena. Jag menar, jag krisar ibland över att han har haft andra förhållanden – herregud – som om inte jag har det? Och tänker jag på dom? Nej.

Hjälp mig Bullen ty jag vill inte förstöra detta.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


misan: (10 apr 2012 20:44)
Åh, han låter verkligen som en keeper! Skönt att höra att det finns sådana bra. :)

lejonhjärta: (12 apr 2012 10:29)
misan: Ja, han är verkligen en keeper! Synd bara att jag emellanåt beter mig som en runner. Det är svårt att vara lugn i någonting som betyder så mycket.

Kit: (13 apr 2012 22:26)
Jag tror på dig, lejonhjärta! Jag tror på att du inte förstör något du älskar. Och jag tror på honom, som låter som den människa som verkligen kan hjälpa dig bli hel. Och som behöver dig lika mycket som du behöver honom. Ni har varandra nu, och det kommer säkert att ta tid, men jag tror på att ni kan reda ut dig. På att ni kan växa ihop som tvillingstammar på ett träd som står säkrare och rakare och kan låta rötterna sjunka djupt efter näring istället för att bara klamra fast sig för att inte blåsa omkull. Men som med allt annat som är värt att ha så är det inte alltid lätt, och det går inte alltid snabbt. Men ni fixar det här. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Relationer Familjelycka? Herr Ätstörning irritation Hunden tankerensning förändringen

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::