lejonhjärta

ett försök tillbaka

13 nov 2011 18:20
Det var länge sedan jag skrev här, annat än nödord och flyktiga meningar när jag har stått och väntat på bussen. Egentligen skulle jag vilja skriva om allt som har hänt sen senaste gången jag skrev, mest för att skriva av mig snarare än att uppdatera. Men dagarna flyter ihop, allting flyter ihop och jag vet knappt vad som hände igår. En snabb sammanfattning ser ut såhär: piller, ännu mer piller, äntligen sömn även om den är skapad av medicin, K broke my heart again and again and again and again tills det inte fanns något hjärta kvar att bryta, mitt vikariat slutar vid årsskiftet i de allra mörkaste av tider och jag ser bara ett stort svart hål när jag tittar framåt, runt hörnet.

Det finns med andra ord inte särskilt mycket positivt att skriva om. Men, jag kämpar hårt med att tänka annorlunda och medicinerna jag sväljer varje morgon och kväll gör det kanske lite enklare, jag vet inte. Det är svårt att veta vad som är vad: vart medicinerna slutar och vart logiken tar vid. Vart hjärtat börjar slå, när hjärnan inte går på autopilot. När jag lyckas övertyga mig själv om att allting inte behöver vara så nattsvart som det ser ut så tänker jag att arbetslös med a-kassa är väl världens möjlighet, egentligen? Då har jag chansen att packa ner alla mina saker i de gamla slitna flyttkartongerna och flytta till Göteborg. Det är väl dags att sluta prata och drömma om det och bara ta tag i det, visst? Istället för att jag ska fastna vid bostadsbristen och det obekväma i att flytta igen och den stora arbetslösheten försöker jag hänga tankarna annorlunda; att så många andra klarar av att flytta till en större stad med bostadsbrist så varför skulle inte jag? Och visst, det är obekvämt att flytta – igen – men eftersom det fortfarande inte känns som att jag har hittat hem så ger det mer skavsår att stanna på en plats bara för att stanna, för själva stannandets skull snarare än nyfikenhet på gatorna som slingrar sig upp och nerför backarna.

Göteborg 2012,
det säger vi.

Om det inte blir bra så är det bara att göra om, göra rätt. Ingenting varar för evigt om jag inte själv vill det och eftersom all tid är min egen tid att bestämma så får det bli obekvämt, bökigt och alla andra ord som beskriver någonting som är problematiskt. Men det känns som om jag har fått nog av problematik (med tillhörande dramatik) i mitt liv för ett tag. Därför hoppas jag att det kan gå bra, någon gång. Jag vill ha lugn och vardagstristess tills jag är redo för någonting annat.

Tillbaka till sidans topp