vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

söndag

1 maj 2011 12:29
Jag är kär.

Och det gör ont.

Det kanske inte är så det ska vara. Det kanske inte är så det bör vara. Men, ibland är det så ändå. Jag önskar att allt vore annorlunda, att jag kunde knäppa med fingrarna och trolla bakåt tiden eller trolla fram den. Förändra situationen som den är, göra den till vad den borde vara.

Allt är upp och ner, kaos. Ingen struktur, ingen balans. Jag kan inte skydda mig, jag har inte tillräckligt tjock hud. Jag kan inte skydda honom heller. Jag står vid sidan om, som någon slags halv människa. Som är där, men ändå inte. Som får vara med, men ändå inte.

K:s liv är upp och ner, har förändrats från den ena dagen till den andra. Han är en sådan man som alltid visar upp balans även om det stormar på insidan, han håller ihop allting. K har varit med om så mycket i sitt liv och jag fascineras över att han fortfarande står rakt, jag hade nog legat ner. Andlös, maktlös. Men när allt rasade i veckan, när så mycket rasade för K i veckan, så föll han ihop. Ytan försvann och mellan balansen fanns sprickor, sprickor som visade rädsla och ledsamhet, oro, ångest. K hamnade hemma hos en av sina vänner den kvällen då allt rasade. Han ringde mig. Mig, av alla nummer som han kunde ringa i hela världen så var det mig han ringde när allt stormade, när allt var mörkt. Jag cyklade längs med tomma gator och K ringde igen, undrade om jag inte var där snart, om jag var långt borta? En ranglig hiss i ett hus jag aldrig besökt, schackrutigt golv, in genom dörren och hitta K i ett hörn. Mindre och större än vad jag någonsin har sett honom tidigare, på en och samma gång.

K som håller min hand hårt, hårt. Jag stryker med handen över huvudet, över kinden, över ryggen, viskar allt som jag någonsin har velat viska till honom. Jag svarar när K:s vän kallar mig för K:s flickvän, jag kryper ännu närmare och försöker lugna hans stormande hjärta.

Jag skrev ett brev till honom i veckan. Jag hade velat säga allting till honom direkt, ögon mot ögon, kind mot kind, men jag hade börjat gråta efter det första stycket så jag valde att skriva ner allting. Jag skrev att det inte spelar någon roll att K kommer från en annan värld än min, vad jag tyckte och tänkte och kände om honom. Om vad jag vill, vad jag drömmer, vad jag hoppas. Jag gav det till K dagen innan allt rasade. Han läste det flera gånger och så ringde han mig, sa att brevet är för bra för att vara sant, att jag är för bra för att vara sann. Att han inte vågar tro. K hade låtit en vän till honom läsa brevet och vännen hade sagt detsamma: att brevet är för bra för att vara sant, att jag är för bra för att vara sann.

Jag säger samma saker som stod i brevet dagen därpå, när jag gått över schackrutiga golv, när jag befinner mig bredvid K som befinner sig någonstans långt under havsytan och kämpar för att kunna andas. Jag lägger min mun intill hans öra, viskar att jag inte bryr mig om våra olika världar, att vi kan skapa vår egen värld. Att han inte behöver vara rädd för att hans problem ska vara för stora, att jag tycker om honom på allvar. Så mycket så att det skrämmer mig emellanåt. K kramar min hand, stryker mig över håret. Jag tänker att ingenting spelar någon roll egentligen förutom att K ringde mig när allt snurrar som fortast, som farligast. Han hade kunnat välja någon annan, henne, men han valde ändå mig. K:s telefon ringer och han säger att han är med mig till de som ringer. Jag undrar hur många som vet om mig? Vad han säger, vad han inte säger? Vännen som fick se brevet vet åtminstone om att jag och K har någon form av relation. De två vännerna som befinner sig i en lägenhet med utsikt över vattnet vet att K har någon men att det är jag som är där, att det är min arm som ligger om hans midja som den mest naturliga sak i världen. När jag och K lämnar lägenheten får jag en kram av hans vän, som ber mig att ta hand om K. Jag lovar, jag försöker.

Vi går över bron, jag är tveksamt på vad som händer. Allt är kaos, på riktigt. Det som händer är ingenting som jag vill tänka på, inte just då. Jag vill inte tänka att K förmodligen kommer att försvinna iväg ett par månader. Har vi lyckats reda ut någonting till dess, har vi lyckats med att bli ett VI? Ett vi, som inte behöver gömmas. Ett vi att lita på. Jag vill inte tänka, jag kan inte tänka.

Vi kysser varandra på öppna gator, håller om varandra och går hand i hand. K får någonting oroligt i blicken ibland, säger att det inte kommer att fungera och att jag borde bli förälskad i någon som inte har problem. Jag säger att mitt hjärta är fyllt av K, ingen annan, stryker honom över kinden och oron försvinner från hans ögon för en stund. För en stund. Jag önskar att jag kunde få honom att lita på att jag finns där, att jag vill finnas där. Vi promenerar vidare, in genom min trappuppgång, uppför trapporna och K passar in under mitt takfönster. Oron i blicken kommer tillbaka: hur skulle någon som jag någonsin vilja ha någon som honom? Jag vet inte om jag når fram. Tänk om jag aldrig någonsin når fram? För mig står känslorna överst, det raderar och suddar ut allt det som K upplever som problem, som skilda världar.

Vi pratar och skrattar trots det kaos som skriker inom oss och kysser varandra och jag får veta ännu mer om mannen som får mitt hjärta att slå så fort, så fort och sedan är det bara vi som finns för en stund, ingenting annat. Jag försöker att inte gå sönder när K, efter timmar som rusat iväg samtidigt som tiden kändes som den stod stilla, slutligen måste gå. När han ensam går nerför trapporna, ut genom min trappuppgång.

Istället för den enda känner jag mig som den andra.

Dagen efter hörs vi bara någon minut. Jag vet att det är storm och kaos och omständigheter i K:s liv och att det inte är så att han inte vill höras, ringas, ses men det gör ändå ont. Det där med att sova, äta, jobba är någonting som hamnar i obalans. Jag hamnar i obalans.

K ringer utan att säga någonting, lägger på efter någon sekund. Jag ringer upp och han säger att det var ett misstag, därför kan han inte prata och så lägger han på. Med mitt bultande hjärta på andra sidan luren, med tårarna som han inte vet om. Var hon där eller var allt ett misstag? Är jag ett misstag?

Jag borde vara arg. Jag borde radera hans nummer, hans händer på min kropp, hans doft. Borde jag det?

Jag ligger och vrider mig, vill bara sova hela tiden. Sova bort tystnaden när han inte ringer, sova bort tystnaden när mina hjärtslag inte hörs, inte märks. Jag vill bara kunna ringa precis när som helst för att fråga hur han mår. Fråga vad som händer i allt det kaoset som inträffade i veckan. Jag vill bara kunna ringa precis när som helst för att säga att det som inträffade i veckan inte påverkar det jag känner för honom, det jag känner för oss.

Det enda jag vill ha är dag, kväll, natt, morgon tillsammans med K. Inte på låtsas, inte bara ibland.

Som den enda istället för den andra.

Och samtidigt går jag sönder när jag tänker på att det var mig han ringde när allt stormar.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


astrud: (1 maj 2011 12:53)
vill bara säga att jag läser <3

lisa: (1 maj 2011 13:00)
samma här. herrejisses vilken text. du är så fin. <3

lisa: (1 maj 2011 13:00)
samma här = vill också bara säga att jag läser.

lejonhjärta: (1 maj 2011 13:25)
tack <3 <3 <3

eMissen: (1 maj 2011 13:28)
<3

misan: (1 maj 2011 14:57)
Åh. <3

Bonita: (1 maj 2011 19:46)
<3

lejonhjärta: (2 maj 2011 18:33)
tack för hjärtan! <3

Aurora: (2 maj 2011 21:09)
<3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Familjelycka? tankerensning irritation Herr Ätstörning Hunden förändringen Relationer

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::