vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

istället för ord: förvirring

28 feb 2011 19:07
jag kan inte skriva någonting för det finns ingenting att skriva. eller så är det så att allting finns, ligger någonstans under fingertopparna och gror, väntar på bättre formuleringar än vad jag kan få ihop just nu.

tänk om jag visste vad jag gjorde, kände. skulle allt kännas lugnare i bröstet då? jag saknar och längtar, springer runt med sjalar i ett försök att hålla hjärtat på plats, blossande kinder och en känsla av kaos.

jag vill bara se på film och hångla, dra en filt över och försvinna. frukost på sängen, någon som säger prosit när jag nyser och som släcker i hallen när det är godnatt. det känns som om jag inte vågar längre trots att det värker i mig, av någonting.

jag får inte ihop mig själv, jag slår knut, faller ihop och så börjar jag om på nytt. jag vill få ordning, rensa, städa bort.

börja om.

en ny chans; en ny chans till vad som helst. ge mig någonting som är tomt, vitt och för mig alldeles obekant så ska jag fylla det med någonting. med inspiration, med mig själv.

hur ska jag någonsin veta vad som är rätt? få ordning på alla måsten, borden, hur man bör ska måste. jag vet vad jag vill men jag har ingen aning om hur jag når dit, om det går. om det ens är en stig som är synlig för mig.

under tiden lutar jag mig mot väggen, dunkar huvudet mot hissdörren och tänker att jag är löjlig, att mina kinder borde vara sammma färg oavsett vem jag pratar med.

dessutom: jag saknar, och känner mig rådvill. vilsenheten gör att jag stannar upp och försöker försvinna in i någonting som inte har skadat mig, som inte kan skada mig. musiken, texterna, vännerna, jobbet.

jag flyr, medveten om min flykt varje steg.

men jag vet inte vad annars jag kan göra, vad jag får, bör, i en värld där allt känns som om det är upp och ner.

jag vill bara hålla fast vid någonting.

sömnen, maten. det känns som omöjliga projekt. det känns som om jag är svart under ögonen men jag hoppas att mitt leende suddar ut det värsta. att någon ser livet i mina ögon istället för tröttheten under, hängandes.

de som säger att jag är fin, som kramar mig och ler; de får dagen att gå på något sätt. och jag funderar inte mer på det, varför de säger att jag är fin och vad det egentligen betyder för ibland är det vad som behövs: att någon säger att man är bra, varm och fin.

så varför kan inte jag sägs det? varför måste jag lägga så mycket i det? i varje blick, i varje skratt.

kan inte någonting bara få vara vad det är, för en stund?

nej, för allt är en process; mot avsked eller framsteg, avveckling eller utveckling.

det, om något, tröttar ut och skrämmer någon som letar efter balans.

och just nu: ur balans. allt, inget.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Herr Ätstörning Familjelycka? Hunden irritation Relationer tankerensning förändringen

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::