vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

hjärtslag

13 jul 2010 13:10
Jag önskar att jag hade modet och orken att sätta mig ner och fundera på vad det är som gör att jag mår så här, att jag vrider mig till det allra mörkaste hela tiden. Hur jag på något sätt alltid lyckas sugas in i det mörka utan att jag ens verkar vara medveten om att det finns någonting annat, som gömmer sig bakom. Emellanåt snuddar tanken vid att det möjligtvis kan vara så skrämmande att jag vet att det finns en annan sida men att jag ändå vänder mig till allt det hopplöst negativa för att jag där åtminstone vet vad som väntar. Det är yrselframkallande att känna att det möjligtvis är så att jag väljer men att jag gång efter gång väljer fel.

Ibland tänker jag att jag vill långt bort. Till orter där det inte finns mer än frisk luft och träd att kramas med, en kiosk och några mopeder som smattrar. Att det skulle vara lösning på allting, att komma bort från precis alla och den jag är. Men, jag är alltid med någonstans där. Min sorgsna skugga och det tunga sinnet flyter med, ibland stillsamt, ibland stormande. Fast det kanske skulle vara enklare att hitta ro och vila på platser där det mest skrämmande är djuren i skogen och inte alla vålnader som vandrar förbi på gator och torg? Det kanske finns mer plats för mig på sådana orter, att andas och få vara fri. Att inte ha femton minuter till någonting eller någon som får hjärtat att sluta slå av sorg eller hamra tills det susar i öronen av panik. Jag vet inte, kanske skulle jag kunna hitta mig själv på platser där ingen vet vem jag är och där tystnaden är det enda jag kan lyssna till, istället för andras röster, ständigt, i huvudet som uppmanar, förmanar, bönar och ber.

Jag vill bara vara min egen, hitta hem. En sådan hemlängtan, att hitta hem, en klyscha som bara den gör att det hela blir svårt att ta på allvar. (Hur ska jag någonsin kunna respektera mig själv om jag inte lyssnar på det som finns inom mig?) Samtidigt försöker jag slå bort precis alla tankar ur huvudet om att finna min plats, sorgligt nog. För, även om det blev alldeles klart att jag är personen som vill bo med björkarna, vattnet, skogarna, djuren utanför fönstret eller att jag vill ha levande människor omkring mig dygnet runt, ljus, ljud, rörelse är det inte alltid genomförbart. Det är så mycket praktiskt som låser fast mig och gör mig alldeles förlamad. Ekonomi. Bostad. Jobb. Ekonomi. Bostad. Jobb. Ekonomi. Bostad. Jobb. Det är nog vad de tre ekorrarna som springer runt i mitt huvud för tillfället heter. Allting kretsar kring det och går runt, om och om igen, i mitt huvud, i hjärtat, i själen. Någonstans ska jag komma på vad det är som känns allra bäst just nu, för mig.

Jag bor i en stad som jag inte vill bo i.
Jag har ett jobb som jag älskar men inte kan försörja mig på.
Att jag inte kan försörja mig själv får mig att försvinna, att inte vilja vara.

Jag har förlorat fem kilo genom att oroa mig. Det får inte plats särskilt mycket mat i magen när magen är hyresvärd för de tre ekorrarna samt en stor klump. Samtidigt kan jag inte längre uppskatta någon mat, inte ens det jag brukar tycka att det allra godaste, för jag ser prislappar överallt när jag öppnar kylskåpet. Det här kostar si och så mycket kronor och jag har inte si och så många kronor nästa månad så då kan jag spara det och äta då istället. Som ett djur som tänker på överlevnad hamstrar jag konserver som jag sedan inte vågar äta för det kommer bli ännu svårare, ännu snålare.

Tro mig, jag vet att det inte är någon hållbar situation. Samtidigt har jag målat in mig själv i ett hörn och har ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån. Jag får inte ihop ekonomin och jag får inga jobb, jag vill hålla fast i jobbet jag har och trivs så otroligt bra med själva jobbet och finaste kollegorna, jag vill fly härifrån, jag vill stanna kvar, jag vill slå mig ner, jag vill slå mig fri.

Snurr, snurr. I huvudet, i hjärtat, om nätterna.

Alla (de få) säger att det kommer att ordna sig, att det här bara är en period i livet. Jag har svårt att se hur det någonsin kommer att räta till sig. Dessutom har jag hört de orden förr. Att snart kommer jag hitta mina själsfränder, snart kommer kärleken le mot mig, snart kommer Djuren att bli friska. Det är möjligtvis så att jag är blind (eller har svårt att se i mörkret) för det känns oftast som att jag står och stampar på samma grusplan som jag gjorde för tio år sedan. Lika ensam, lika förtvivlad och fortfarande utan någon aning om den bästa vägen är till vänster eller till höger. Eller rakt fram.

Återvinning av egna ord: ”Jag måste hitta ett sätt att bryta upp, bryta loss och försöka fylla mitt liv med de delar som jag vill att det ska innehålla.” Det vore enklare om jag visste vad jag letade efter, vad jag vill fylla mitt liv med. Det borde i den finaste världen kännas som att jag hade tusentals möjligheter att välja emellan men i hjärtat känns det som om jag enbart har tusentals återvändsgränder att promenera emot. Att vart jag än går tar det stopp, jag får inte plats.

Jag har ingen plats.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


a: (14 jul 2010 11:27)
W O R D
(du är inte ensam. och vad fint du skriver!)

Anne: (14 jul 2010 12:41)
Det låter svårt. Jag hoppas att du får lite frid. <3

Maria: (15 jul 2010 11:50)
Frid kommer!

lejonhjärta: (15 jul 2010 22:51)
kram & tack till er, fina <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Relationer irritation Hunden Herr Ätstörning Familjelycka? förändringen tankerensning

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::