lejonhjärta

nattens tröst

29 jun 2010 00:15
Jag trodde att jag hade tillräckligt mycket balans i kroppen för att inte slås omkull från den ena dagen till den andra. Men någonstans mellan förmiddagen och eftermiddagen ramlade jag omkull, vid kvällen låg jag ner. Det gör ont att känna sig alldeles värdelös och som en halv människa utan rättigheter.

Räddningen (eller fallet) är att skogen med alla susande träd finns bara ett ögonblick bort, springa milen alldeles ensam med brinnande lår bara för att slå bort tankarna som väser värdelös, värdelös om och om igen.

Jag känner mig så liten mot alla Myndigheter, mot alla vålnader från förr som gömmer sig bakom varje gatuhörn.

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: