lejonhjärta

hinna, orka

28 maj 2010 13:32
Jag känner mig som ett tomt skal. Att allting händer utan att jag riktigt är medveten om någonting. Måndag blir tisdag som blir till onsdag som avslutas någonstans, någon gång med en söndag utan att jag har någon aning om hur måndag blev till söndag. Vilket gör att jag inte heller kan placera in i tankarna och känslorna att det har passerat så många dagar utan Hunden.

På något sätt snurrar allting vidare ändå. Solen går upp, solen går ner.

Någonstans där emellan letar jag desperat efter anledningar att vara med till nästa gång solen går upp. Det kan vara allt från simpla saker som att köpa tyg och fokusera på symaskinens hackande och brummande och nålar som går av till att vila ögonen på ord skrivna av de finaste författarna. Jag försöker fylla varenda minut med saker som inte påminner, som inte skaver. Saker som är alldeles nya eller från en tid långt innan precis allting rämnade.

Om en vecka såhär dags befinner sig hela mitt liv i flyttkartonger, redo att flyttas vidare. Jag undrar om jag är redo att flyttas vidare, dra upp rötterna ännu en gång och försöka vänja mig vid en ny utsikt och nya cykelvägar. Sedan tänker jag att jag inte orkar reda ut alla tankar och jag vill bara låta det vara.

Jag ska flytta. Just nu är det varken mer eller mindre än så för det får inte plats med mer i mitt hjärta just nu. Det är redan fullt (men oj så tomt).