vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

förlåt hjärtat mitt

5 apr 2010 17:44
Irene och Irja har namnsdag idag.

Jag har ångest idag. Det skulle jag ha även om jag hade namnsdag. Det kliar på huden, precis överallt, och hjärtat känns för trångt och för ödsligt på en och samma gång. Hur orkar det dunka där inne egentligen, under allting?

Hade det funnits några lugnande piller i mitt badrumsskåp hade jag tagit ett och hoppats att det kunde stilla den värsta klådan från mitt inre. Eller att jag kunde somna och drömma någonting alldeles fantastiskt och sedan vakna upp lite lättare.

Det regnar. Jag låter dramatisk, jag vet, men det känns som att det regnar i mig, hela tiden. När det är så här har jag svårt att ens se att det finns någonting bra, även om jag letar och anstränger mig. Jag har svårt att se att det någonsin har funnits någonting bra eller att det någonsin kommer att finnas någonting bra.

Det känns bara stormigt. Och hopplöst.

Allting är alldeles tyst, jag hör hur kylskåpet surrar och hur Hunden andas. Ibland hör jag hur någon går i korridoren utanför eller att det stannar en bil på gården. Regnet smattrar mot rutan ibland, gör mig påmind om att hela min värld är inlindad i grått.

Dessa dagar vill jag inte att det är tyst. Jag blir rädd när jag hör hur mitt hjärta slår. Jag blir lamslagen vid tanken på att jag är den enda som kan höra mitt hjärta slå, åh, jag vill att någon annan kan höra det också. Att någon kan lägga handen på mitt hjärta och göra mig medveten om att jag faktiskt lever.

Att det inte är inbillning, att jag inte är inbillning.

Livet är så mycket mer än att bara härda ut, att bara finnas. Det känns som att jag bara finns, utan att leva, trots att hjärtat hamrar på alldeles för fort idag i sitt ångesttickande, flera hastigheter över det normala.

Jag vill leva. Jag vet bara inte hur man gör. Det känns inte enklare dagar som dessa, när Hunden är den enda som hör min röst.

Tänk, att kunna ringa någon och linda telefonsladden runt fingrarna och krypa ihop i sängen som en boll men ändå inte känna sig ensam.

Det är alldeles för tyst. Jag vill inte höra mitt hjärta slå och bli påmind om att det inte får uppleva mer än så här; ingenting. Bara kylskåpssurr och repriser på tv och oändlig ensamhet.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Aurora: (5 apr 2010 20:57)
kram

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Hunden Herr Ätstörning irritation förändringen Familjelycka? tankerensning Relationer

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::