lejonhjärta
att behålla sig själv
3 mar 2010 14:12Jag promenerar på samma gator som jag gjorde för flera år sedan och tar del av samma utsikt. Jag åker samma buss och kan varenda liten gata, varenda hållplats.
Gruset under skorna är kanske också detsamma men jag är inte det. Jag är någon annan nu.
Ibland kastas jag tillbaka och det känns som om jag inte har förändrats alls, att jag är 17 år igen, som fortfarande sitter och sneglar på sig själv i bussfönstret med hennafärgat hår, lugg, sjal och kjol oavsett antalet minusgrader. Sedan inser jag att det faktiskt är helt okej att minnas, jag kan uppleva och tänka tillbaka på hur det var när jag var 17 år. Det innebär inte samma sak som att jag automatiskt blir 17 år igen och att jag inte har kommit någonstans, att jag inte förändrats; förbättrats.
Jag är så mycket mer än jag var då, jag tycker om mig själv så mycket mer nu. Jag är trygg på ett helt annat sätt.
Det är en bra känsla att kunna spegla sig i bussfönstret och veta att jag har lämnat så mycket bakom mig vilket gör att jag har styrkan att vara mig själv trots att jag så enkelt kunde halka tillbaka i gamla spår.
244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros