lejonhjärta

äsch

16 feb 2010 18:03
Hela det här året har jag hållit mig på rätt sida om den ´magiska viktgränsen´. Ända tills i morse givetvis och hela min värld rasar för en stund.

2 hekton. 2 jävla hekton. Är det vad som definierar min syn på mig själv? Min självbild och min lycka? Jag önskar att min världsbild inte ens rubbades om det var 20 kilo mer av mig, men, 2 hekto. Det är bara löjligt.

Jag är löjlig.

Jag vill inte vara fast i det här, jag vill vara någon annan för en stund. Någon som lever och mår bra och njuter av mat.

Jag undrar om jag någonsin har njutit av mat? Så länge var det ångestfylld, kopplat till tvång och hur jag visste redan innan jag började äta att jag skulle spy upp det. När mycket av de tvångstankarna försvann (eller i alla fall blev lite tystare) så började jag faktiskt att hitta nya smaker som var goda (som jag aldrig någonsin har spytt upp) men istället kommer 2-jävla-hekto-kampen istället.

Jag vill inte ha de här tankarna eller känslorna. Just nu vill jag inte vara mig själv.