lejonhjärta

kroppen i huvudet vs verkligheten

21 jan 2010 22:36
I min väska så ligger det badkläder och en randig handduk. Jag har som förhoppning att jag imorgon ska våga mig iväg till badhuset och simma. Jag behöver det; jag måste rensa tankarna och bara bli helt omgiven av kluckande varmt vatten och simma tills jag blir svettig. Jag älskar att simma, att vara i vatten är terapi och återhämtning för mig. Problemet är att vägen dit är så lång och snårig (och alldeles naken).

Nackdelen med att eventuellt våga simma imorgon är att jag har tillbringat en väldigt lång stund i badrummet, studerandes och granskandes. Det finns så många ärr, prickar, hårsäckar, jobbiga områden att jag blir alldeles uppslukad och nedtryckt på samma gång av min kropp, som bara är. Som bara finns där.

Jag hade tänkt att det här "våga simma"-projektet skulle vara en utmaning som förhoppningsvis resulterar i att jag kan resonera, eller se, på min kropp ur ett annat perspektiv. Jag kanske kan få lite mer distans till hur jag ser ut om den blir mer av en vana att se mig själv jämfört med nu då jag ignorerar hur min kropp ser ut.

Jag har ingen bra självbild; jag vet nog inte riktigt hur jag ser ut egentligen. Det blev tydligt idag när jag hade beställt kläder från internet och plockade smånervöst upp kläderna samtidigt som jag tuggade på underläppen och tänkte; hoppas att sakerna inte är för små.

Verkligheten är att kläderna var för stora. Jag hade enkelt kunnat köpa en, eller kanske två, storlekar mindre. Men jag vet inte hur jag ser ut. Jag känner inte min kropp trots att jag tillbringar så otroligt mycket energi och tankekraft på att skicka något slags självhat till kroppen.

Tänk om jag kunde lägga all den energin på att lära känna min kropp (så som den ser ut i verkligheten och inte i mitt huvud) och faktiskt uppskatta den istället? Varför ska det vara så svårt ibland att omvandla det negativa till positivt istället?

Övrig status är stressad, ledsen, orkeslös, irriterad. Jag tänker att nästa vecka blir bättre, att jag då kanske har lyckats ordna någonting eller reda ut något trassel, men det känns som att jag bara lurar mig själv (för att inte lägga mig i en hög på golvet och skrika tills halsen blöder).

2010 skulle bli superbra men än så länge har det varit ganska värdelöst. Skärpning i februari? (Eller helst; skärpning imorgon och framåt).

Tillbaka till sidans topp