vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

lejonhjärta

jag vill kliva av karusellen, tack

13 jan 2010 21:02
De senaste nätterna har det inte blivit särskilt mycket sömn. Jag är alldeles full av energi samtidigt som jag är så trött att det gör ont i kroppen. Jag kan inte komma ner i varv, slappna av tillräckligt, för att det ska finnas möjlighet till någonting mer än ungefär tre, fyra timmars sömn. De senaste dagarna har varit väldigt mycket stressande hit och dit; både i hjärnan och rent fysiskt. Istället för att sova har jag legat och tänkt ”måste somna nu, måste somna nu, måste somna nu” fast att jag vet att det gör att man inte somnar, alls. Inatt var det extra mycket; då snurrade hela allting och hela världen snurrade så att jag mådde illa. Fast att jag vet att jag ligger alldeles stilla så snurrar det fortare och fortare samtidigt som tårarna bränner under ögonlocken.

Jag vill inte hamna här igen. Jag orkar inte hamna här igen, med all stress och vad det innebär. Jag vet hur dåligt jag mår av stressen, hur den äter upp mig tills jag inte har någon energi kvar alls. Terminen har inte ens börjat än och redan har jag börjat att omedvetet slicka mig om läpparna tills de blir alldeles torra eller bita mig själv på insidan av kinden tills det gör så ont att jag blir medveten om vad jag gör. Det är svårt att värja sig mot all stress när alla omkring mig är som stressade små labbråttor som springer runt runt och skriker i panik emellanåt. De har hela terminen planerad; de vet exakt vad de gör klockan 10.40 en dag i februari, eller klockan 15.27 en eftermiddag i mars. Jag försöker att koppla bort allting; terminen och dagarna och timmarna kommer ändå att gå oavsett hur mycket jag oroar mig i förväg. Det kanske bara är så enkelt (?) att jag får resa mig upp och gå när stressen äter upp alla de andra? Jag kan inte hjälpa alla andra i det här men jag kan förändra situationen för mig själv. Jag måste, jag orkar inte med snurrande nätter, iprenmannen som enda frukost, lunch och middag, magvärk. Jag måste värja mig själv mot all stress (om det så är det sista jag gör).

Jag måste skriva av mig allting, rena mig själv, innan jag ens kan börja fundera på att somna så här kommer alla ostrukturerade tankar. Det finns ingen röd tråd och jag lägger all prestationsångest och skrivkramp i en liten boll och ignorerar den just nu. Allting måste ut, på något sätt.

Idag har det varit en lång dag med mycket hjärnverksamhet, prestation och stress. Allting gick nog bra ändå och jag inser hur långt jag har kommit. Där sitter lilla jag i ett rum fyllt med erfarna, duktiga, vuxna (på riktigt) människor och när det är dags att diskutera så börjar jag prata. Inte bara en utan flera gånger. Jag rodnar inte ens. Jag funderar inte ens innan på vad jag ska säga för någonting utan jag formulerar det samtidigt som jag öppnar munnen och det kommer ut bra, trots allt. Jag har inte längre handsvett, hjärtklappning så högt att det susar i öronen, yrsel och svårt att andas. Jag har inga problem att prata inför människor och efteråt går jag inte heller omkring och ältar ”varför sa jag inte det istället?” utan det är som det är. Det jag sa, det sa jag, och det finns ingenting jag kan göra i efterhand för att ändra det. Det är en sådan befrielse att ha kommit så långt! Jag har insett någonstans på vägen att det faktiskt inte är farlig, de flesta gångerna säger jag bra saker, de andra gångerna spelar ingen roll, samt att människor faktiskt lyssnar på det jag säger. (Får man vara stolt över sig själv så är jag det.)

När jag var yngre var orättvisor det värsta jag visste. Jag ställde mig alltid upp och protesterade högt och tydligt ifall någonting i världen inte var som det skulle. Jag gick nog runt och var tvärilsk mest hela tiden i ett par år. Sedan kom den stora dimman över mig när jag inte brydde mig om någonting och tog mest emot orättvisor, neg och tackade, frågade om det inte fanns mer orättvisor över till mig? Om man inte bryr sig om sig själv bryr man sig inte heller om vilka orättvisor som drabbar en. Idag är det annorlunda. Idag var jag annorlunda. Jag fick reda på någonting orätt, blev tvärilsk och stormade iväg till ansvarig person och ifrågasatte (artigt men bestämt). Jag fick ett väldigt nonchalant bemötande trots att jag visste att rätten var på min sida. Jag stormade vidare med min Lilla My-knut på huvudet till någon i högre rang och beslutsordning och ifrågasatte ”vaffö gör di på detta viset?” och fick respons, i enlighet med att jag hade rätt. Det är skönt, att få ur sig sådant istället för att gå runt och bära på det som en sten samtidigt som man knyter handen i fickan och svär tyst för sig själv. Nu är det borta och jag kan radera det från mina tankar. (Stolt igen, om man nu får vara stolt såhär ofta och mycket över sig själv.)

Förresten vimlar det av fina nya människor omkring en, bara man öppnar ögonen och vågar titta sig omkring. Idag har jag pratat med två fina, sådär alldeles spontant, som får mig att sparka bakut av glädje. Mer oväntade flirtar och ögonblick till folket, tack! (Det måste vara kjolen och sjalen och nagellacket som gör det.) (Eller det faktum att jag känner mig alldeles levande istället för levande begravd.)

Nu när jag har sopat rent i huvudet kan jag väl få sova?

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (13 jan 2010 21:18)
go you!!

Aurora: (14 jan 2010 19:28)
Positiv förändring som fortsker, låter det som i andra halvan av texten iallafall. När det gäller stressen så hoppas jag att den ger med sig och att du får sova ut ordentliget, för det förtjänar du verkligen. Kram

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

244 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge lejonhjärta en ros

lejonhjärta har skrivit om

Herr Ätstörning Familjelycka? förändringen Hunden tankerensning irritation Relationer

lejonhjärtas senaste Ord

» onsdag
21 aug 2013 21:56
» semester
5 aug 2013 12:26
» snart augusti
23 jul 2013 22:26
» Renoveringskaos
10 jul 2013 18:12
» fredag
14 jun 2013 22:45
» nödord
26 maj 2013 22:58
» Kära bullen, pt 2
15 maj 2013 14:11
» Kära bullen
14 maj 2013 20:25
» finfredag
3 maj 2013 19:38
» livet, alltså
5 apr 2013 14:08
» tisdag
19 feb 2013 20:38
» livet
6 feb 2013 15:14
» Söndag
20 jan 2013 13:04
» söndag
6 jan 2013 14:04
» torsdag
27 dec 2012 14:55

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::